x
Mariachi El Bronx: Mariachi El Bronx (II)

Mariachi El Bronx
Mariachi El Bronx (II)

Mariachi El Bronx: Mariachi El Bronx (II)

GAFFA

Album / Wichita/Border
Utgivning D. 2011.09.19
Recenserad av
Özgür Kurtoğlu

Ditt band spelar rock härstammad från den hårdare skolan, specifikt med en fot fast cementerad inom hardcore-genren och med en viss böjelse för galenskaper live, oftast iscensatt av din galna, skrikiga frontman och sångare. Vid sidan om det aggressiva har ni visat att det även finns både vilja och talang för att tygla lugnare melodier, och skapa låtar därefter. Ett stort bolag ni arbetat med vill, givetvis, kapitalisera på konceptet och ber er att anpassa er. Vad gör ni?

Tanken var att Mariachi El Bronx bara skulle vara ett svar på just en sådan begäran, men från ett tv-bolag. Dirty Leaves från The Bronx II skulle förvandlas till en akustisk visa, sades det, och säkert bli en storsäljande singel och öka bandets popularitet. Avtända började bandet istället på en käck liten "vi gör vafan vi vill"-hälsning som spårade ur totalt och blev Mariachi El Bronx, ett projekt som står på helt egna ben. 

Det var ju inte ett logiskt steg i karriären för punk-favoriterna The Bronx från Los Angeles att ta, att släppa totalrocken och spela in mariachi, oavsett hur rotade i den amerikanska och mexikanska kulturkrocken som är Southern California bandets medlemmar må vara. Men att förvänta sig hitta nyskapande musik bland de tolv spår som utgör Mariachi El Bronx (II), speciellt då Mariachi El Bronx (I) var underhållande men inte så mycket mer, vore, och är ändå naivt. Denna uppföljare är kul på exakt det sätt The Bronx önskade när Mariachi El Bronx skissades fram och sombreros blev vardag i replokalen. Den håller sig väldigt nära klassiska mariachi-strukturer och dess traditioner, ända in i de småhesa kärlekstexterna Matt Caughthran gnolar fram. 

Mariachi El Bronx (II) bjuder på mer av allt bandet tidigare visat att de är fullt kapabla att leverera. Musiken sträcker sig förbi mariachi och Mexikos gränser längre ner i Central- och Sydamerika, och är mer samlat än den spretiga och förklarligt bitvis försiktiga debuten. Detta utökade The Bronx lär sig fortfarande sina mexikanska kusiners kulturarv, och älskar varje sekund av lektionerna, och kommer med all sannolikhet att fortsätta spela mariachi tills de lyckas skapa den perfekta amerikanska motsvarigheten.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA