x
Trash Talk: Awake

Trash Talk
Awake

Trash Talk: Awake

GAFFA

Album / True Panther Sounds
Utgivning D. 2011.10.11
Recenserad av
Özgür Kurtoğlu

Att det är svårt för alla de hungriga mediamänniskor med vassa hajp-pennor att veta vilket band som kommer vara "det nya svarta" på den årliga överdosen konserter som heter South by South West i Austin, Texas är en självklarhet. De flesta band som betalar för att få vara med (ja, det är så det funkar) måste spela närmre en handfull gånger för att ta sig därifrån med ekonomin i balans, men samtidigt ökar trots allt möjligheten för banden att synas, ömsom marginellt. De senaste två åren har SXSW snittat närmre 1500 band på sina fullspäckade scheman, spridda över hela Austin för lyckligt lottad publik med rätt inpasseringsarmband att se. De senaste två åren har ett och samma band lockat samma rabiata besökare till varje spelning de gjort på festivalen, och varje spelning de gjort på festivalen har förvandlats från ett fullsatt musikarrangemang till ett fullskaligt upplopp. Och media har älskat det minst lika mycket som de vanliga dödliga som snurrat omkring i moshpits till tonerna av Trash Talk.

Efter 2010 års SXSW var det inte längre de små punktidningarna som tvunget flyttats över till internet som sprang efter de till synes helt normala unga männen från Sacramento, Kalifornien. Talangerna som Deathwish, drivet av Jacob Bannon från Converge, snappat upp två år tidigare hade brutit sig ut från ordentligt den musikaliska underjorden ordentligt, och nu stod BBC och Pitchfork, NME och Village Voice, till och med musikbranschens festivalarrangemang CMJ och klädmärkena The Hundreds och Vans där för att prata med, eller allra minst om bandet.

Trash Talk svarade med att bjuda på ännu galnare liveupplevelser, och under sommaren 2010 på det tredje studioalbumet Eyes & Nines, en tio spår lång och 17 minuter kort uppdaterad programförklaring om hur hårdare musik ska låta. Där det albumet visar att Trash Talk är mer än kapabla att hantera både traditionell punk och sludge metal eller d-takt med blastbeats och typiskt modern amerikansk hardcore. Men hur kreativa inom aggressiv musik de än är på Eyes & Nines är detta smakprov inför ett kommande album i 2012 ett som framhäver alla bandets styrkor på en och samma gång.

De skulle ändå aldrig kalla det för en officiell agenda, eller ens antyda att det är dessa tankegångar som snurrar i replokalerna och i studion, men det vore inte fel att påstå att Trash Talk helt sonika fått för sig att bevisa för de få tvivlare som finns kvar att kvartetten minsann är mer ett "flavour of the month". De vill fastställa att det inte är några "15 minutes of fame" som bandet rider ut sina sekunder på med Awake. De fyra Sacramento-killarna är ute efter att lämna ett avtryck och räknas bland punkens absolut bästa band, och det är nästan skrattretande att de så enkelt lyckas plöja igenom fem av genrens mest igenkända och populära stilar på fem explosionsartade och utsökta låtar, som klockar in på exakt åtta minuter och 39 sekunder.

Men oavsett vad och vilken era av punkens historia de försöker kanalisera är dessa låtar ofrånkomligt skapade av ett band som spikat fast sin ljudprofil mot granitväggar och låst fast den med rävsaxar. De kan snegla mot hardcorens första och finaste Black Flag och Minor Threat, eller mot punkens snyggaste respektive fulaste Ramones och Sex Pistols, och de kan skapa låtar som skulle ta över världen vilket årtionde de än skrevs under. De absolut bästa och högsta lovorden ett band som detta kan få är inte att överösas med förskönade komplimanger baserade kring äldre bands prestationer. Det är det enkla konstaterandet att Trash Talk, oavsett vad de försöker sig på, lyckas fullt ut med sin vision om en pånyttfödd och frenetisk gren av punk, även när de tar sig an legendernas idéer och ljudbilder. Det låter aldrig främmande. Det låter bara som Trash Talk.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA