x
Fucked Up: Debaser, Stockholm

Fucked Up, Debaser, Stockholm

Fucked Up: Debaser, Stockholm

Recenserad av Tomasz Swiesciak | GAFFA

Skit i alla konventioner och fördomar om hur hardcorepunk ska låta. Fucked Up blåser på i sin egen stil. Gott så. Har man släppt ett självproducerat album utan låttitlar (där titelspåret är 16 minuter långt och innehåller fem minuters visslande), en splitsjua med en viss mustaschprydd och vattenkammad tysk diktator på omslaget samt lyckats förbjuda moshing under MTVs galor i Kanada, till att släppa den kritikerrosade The Chemistry of Common Life verkar det varken pretentiöst eller konstigt att kanadensarna i år släppte en episk punkrocksopera.

David Comes to Life spänner över 18 låtar, är indelad i fyra akter och handlar om kärlek, förlust och förtvivlan. Och politik givetvis. På skiva är detta koncept en fantastisk berättelse om två vanliga människor och deras liv. Det skulle kunna bli lika fantastiskt om Fucked Up genomförde hela konceptet på rätt arena och där denna historia får komma till sin fulla rätt. Inte på Debaser. Queen of Hearts och The Other Shoe gör sig bättre i sin helhet och inte som enstaka låtar löst ryckta ur ett större sammanhang. Just därför ligger bandets styrka i sådana raka hardcoredängor som Black Albino Bones, Son the Father och publikfriaren I Hate Summer.

Fucked Up är Damian Abraham; frontmannen som enbart behöver en låt innan kläderna ryker och hans håriga mansbringa blottas. Sångaren som försvinner från scenen efter David Comes to Life och hellre frotterar sig på samma nivå som publiken. Artisten som tar sig friheten att gå på muggen mitt under en låt.

Detta precis detta jag förväntar mig av ett band vars musikaliska alter egon refererar till andra världskriget, arbetsläger och senapsgas. Ryktet säger att Damien vill hoppa av Fucked Up eftersom han anser sig hålla tillbaka bandet. Om det nu sker, gör kanadensaren scenen en stor oförtjänst. Sådana här band behövs. Fucked Up behövs.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA