x
Flogging Molly: Fryshuset, Stockholm

Flogging Molly, Fryshuset, Stockholm

Flogging Molly: Fryshuset, Stockholm

Recenserad av Daniel Hånberg Alonso | GAFFA

Efter att länge spelat varje måndag på den lokala puben Molly Malone's i Los Angeles släpptes slutligen en skiva år 1997. Namnet på gruppen, för att hedra deras ursprung, blev Flogging Molly och deras musik fick av musikjournalisterna epitetet keltisk punk. Idag drar de runt på en Europaturné med sig själva som huvudattraktion. Efter en bejublad spelning på Gröna Lund i somras återvände nu den irländsk-amerikanska gruppen till Sverige för att inta Fryshusets arena.

Publiken är mestadels ung men även familjer och Sweden Rock-besökare av det äldre gardet finns med. Förväntansfulla sitter de på golvet eller köper starköl i väntan på sina idoler. Vad publiken dock inte tycks ha räknat med är att Flogging Molly inte kommit själva: de har med sig inte bara ett utan TVÅ förband. The Mighty Stef inleder och lyckas få till en allsång med sin hit We Want Blood men folket är inte helt med, de är definitivt inte heller med när de inser att ännu ett band står emellan dem och huvudattraktionen då trion The Minutes ställer sig på scen.

40 minuter efter att andra förbandet slutat spela, och när min kropp är fullkomligt stel av allt stillastående, så stängs äntligen rockmusiken av, ljusen dimmas och en irländsk stämma sprider sig allena över lokalen. Flogging Mollys entré kunde inte varit mer stämningsfull. Hela gruppen hinner knappt upp på scen förrän det hänsynslösa röjet inleds från not ett. Och så fortsätter det, låt efter låt, och insikten om vad som gjort Flogging Molly så populära blir uppenbar. De vet hur man får liv i människor med sin musik.

Flogging Molly har gjort sig kända för att blanda traditionella keltiska instrument som dragspel, fiol och blockflöjt med punkens elgitarr och häftiga trummor. När Dennis Casey på elgitarren brakar loss i ett solo ackompanjerat av George Schwindt på trummor så är det nästan magiskt. Publiken studsar, frontmannen Dave King dansar omkring på scenen och händerna fyller luften med sina klappslag under resten av spelningen. Flogging Molly har utan tvekan lyckats rädda kvällen som började så plågsamt men med en total konserttid på onödigt långa tre och en halvtimme så är det med nöd och näppe de tilldelas en fyra.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA