x
Franska Trion: Våra mest älskade julsånger

Franska Trion
Våra mest älskade julsånger

Franska Trion: Våra mest älskade julsånger

GAFFA

Album / Franska Trion
Utgivning D. 2011.12.10
Recenserad av
David Winsnes

Vill man hitta en positiv vinkel på Franska Trions Våra mest älskade julsånger är det enkelt att hylla skivan som ett långfinger i ansiktet på hela högtidscirkusen. Men så är det i så fall också en av världshistoriernas minst aggressiva revolter. Matti Ollikainens nasala, i sin slöhet näst intill avlidna, sång påminner mig om hur jag pratade när jag hade halsfluss och gurglade munbedövningsmedlet Xylocain för att kunna svälja. I jämförelse med Michael Bublés och Måns Zelmerlöws motsvarande jultappningar är det här en helt annan värld – det är som att jämföra tempo och storslagenhet i Independence Day med Tarkovskys Spegelns dito. Och det största bekymret med den här samlingen är att det finns en oerhört liten funktionalitet. Vilka ska lyssna på det här på julafton?  

Det ska sägas att Franska Trions jazzversioner håller mycket hög instrumental klass. De silar ned annars ofta bombastiskt eller hetsigt arrangerade låtar till subtila, pianoburna julvisor som faktiskt fångar något osedvanligt vackert i det egentligen så sönderlyssnade. Men här ryms ändå ingen ro. O helga natt är kanske den finaste stunden här på, men den följs direkt upp av en fullkomligt vedervärdig Raska fötter springa tripp, tripp, tripp och så där håller det på. När Ollikainen sjunger "Jag ser det snöa, jag ser det snöa, det var väl roligt, hurra" låter det som ironisk livströtthet. Det ingjuter en opassande bisterhet; det låter som ett avståndstagande, som att Franska Trions medlemmar skapat detta i kölvattnet av en överdos av julskyltning och allt därtill. Karl-Bertil Jonssons karga julafton men utan paket. 

Det mest juliga med den här samlingen är att det låter som att Ollikainen smuttat lite för mycket på glöggen. Och det är kanske där vi till slut finner målgruppen för dessa 15 spår: när alla paket är utdelade och hemmet består av ett pappersinferno, disk för tio maskiner och släktingar man knappt vet vilka de är, och ens enda sällskap är alkohol och ångest. Då kan nog en Julpolska med Franska Trion plötsligt framstå som ens mest förstående vän.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA