x
Henry Rollins: Rival, Stockholm

Henry Rollins, Rival, Stockholm

Henry Rollins: Rival, Stockholm

Recenserad av Mathias Skeppstedt | GAFFA

Henry Rollins joggar in på scenen, ställer sig bredbent, lite framåtlutad, greppar mikrofonen, snurrar sladden flera varv runt handen och börjar prata. Han pratar fort och helt utan pauser och slutar inte förrän tre timmar senare när han drar ur sladden, stoppar mikrofonen i fickan och går av scenen. Det är fruktansvärt intensivt, väldigt proffsigt och så roligt att större delen av publiken emellanåt viker sig av skratt.

Han börjar med att prata om Sverige, när han kom hit på 80-talet första gången, mörkret, naturen, plötsligt är han inne på de republikanska kandidaterna till valet, vad som är fel med USA, hamnar tillbaka på 80-talet och ett Black Flag-gig i New York där en enorm man stagedivar över en liten tjej. Det är hysteriskt roligt och när vi skrattar som mest berättar han att tjejen förlorade ett öga, det övergår snabbt till hans mamma och vad hon varnade honom för, vi är tillbaka hos Black Flag och en kille blir knivhuggen medan Henry pratar med honom, Rollins hamnar sen vid ett självmordsbrev han fått från en soldat i Irak, det övergår till en lång och fruktansvärt rolig anekdot om att handla på Costco (ungefär som Martin Olsson). Så här är det hela tiden, Henry börjar en historia, hamnar i ett sidospår, sen ett till, sen fastnar han i en detalj, kommer tillbaka till originalhistorien och knyter ihop allt innan han blixtsnabbt byter ämne. Det är fruktansvärt proffsigt gjort och tiden bara flyger iväg.

Vi får höra om när han åt grillad råtta i Indien, hans besök i Nordkorea, amerikansk snabbmat, hans 50:e födelsedag och en hysteriskt rolig George Bush-imitation. Man inser snabbt att Henry Rollins är 100 procent äkta och verkligen bryr sig om allt och alla, han tar allt på allvar utom sig själv, som han säger vid ett tillfälle. Det är underbart att se någon så dedikerad till att verkligen ge publiken allt och att sen göra det på ett så fenomenalt sätt. När allt är över och lamporna tänts så inser man att vad han försökte säga hela kvällen var att så länge vi lyssnar på Ramones och sprider Ramones musik runtom i världen så kommer allt att bli bra.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA