x
Meshuggah: Koloss

Meshuggah
Koloss

Meshuggah: Koloss

GAFFA

Album / Nuclear Blast
Utgivning D. 2012.03.26
Recenserad av
Tomasz Swiesciak

Att recensera Umeås tekniska virtuoser utan referenser till rockjournalistiska stereotyper eller klyschiga stående epitet som pansvarvagnskrossande och cyberfuturistisk mechagodzilla-tech'skt mördarmetal är inte lätt. Inte heller när var och varannan hänvisning pekar till aritmetiska formler.

Jag har gjort mig skyldig till alla dessa. Istället kan jag nöjt konstatera att Koloss är det mest tillgängliga albumet från Meshuggah på länge. Utan att bandet för den delen tappar styrfart. Sett till de senaste årens utveckling är inte den åttonde fullängdaren nödvändigtvis ett steg framåt. Bara åt ett litet kliv i valfri riktning, förutom bakåt, speciellt med 2008 års Obzen i åtanke.

Efter en hel del medlemsstrul och experimenterade i form av ep:n I och ett ännu komplexare album i Catch 33 ville Meshuggah skriva låtar som faktiskt gick att framföra live. Trots en hel del kritik för att ObZen var för enkel i Meshuggahs mått mätt, fanns de säregna dragen hos bandet kvar.

Koloss är en logisk uppföljare till denna föregångare men, som sagt, en liten skiftning i styrfarten. Inledande I Am Colossus är ett segdraget och uttänkt taktmonster medan tvåtaktsöset i The Demon's Name is Surveillance välkomnas med öppna armar. 

De ljudtekniska fanatikerna och musiksnillena som sitter och plockar ut taktarter får möjligtvis inte en lika stor utmaning i Koloss. Jag nöjer mig med att konstatera att Meshuggah rent personligen aldrig varit mer intressanta när de nu lyckats hitta den perfekta balansen mellan sin gamla ljudbild och nya uttryckssätt.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA