x
Dilated Peoples: Strand, Stockholm

Dilated Peoples, Strand, Stockholm

Dilated Peoples: Strand, Stockholm

Recenserad av Daniel Horn | GAFFA

Begrepp som "värma upp" eller "mjukstart" finns inte i Dilated Peoples live-vokabulär. Här fläskas det på utan pardon direkt från start. De tre första låtarna är visserligen tämligen säkra kort – Live on stage, You can't hide you can't run och Marathon – men den öppningen är som tre snabba högerkrokar från en tungviktsboxare redan i den första ronden.

Sedan Dilated Peoples skivdebut i mitten av 1990-talet har trion från Los Angeles tillhört den skara som kan kalla sig för planetens mest namnkunniga ambassadörer för medvetenhetsrappen och kommer under året att släppa sin sjätte fullängdare – Directors of photography. Med åren har de också hittat en dynamik, eller snarare hierarki, i gruppen som känns både stabil och självklar.

Charmante Evidence besökte Stockholm så sent som i november, han verkar trivas ypperligt under sin rendezvous och är den som står för spelningens framåtförflyttning. I ryggen har han den stabile och konstante Rakaa Iriscience, som finner sig i att spela andrafiolen.

Men mannen som gör den här spelningen till en av de bästa jag har sett under de senaste åren heter Dj Babu. Producenten Babu har snickrat ihop majoriteten av Dilated Peoples låtskatt, men är inte hjärnan bakom de allra tyngsta kioskvältarna. Därför är det förlösande att se att han vågar ta ett steg tillbaka och låta sina rappare frodas i andra producenters skapelser.

Under spelningens slutskede laddar Babu igång Evidence solosingel You – producerad av Dj Premier. När Babu fortsätter på Premier-spåret och låter Rakaa och Evidence friåka över beaten till Full Clip (Gang Starr) och Boom (Royce Da 5'9') är det inget annat än en orgie av rap-porr.

Om de tre första låtarna var tre snabba högerkrokar, är de två sista en slagkombo som slår teknisk knockout på Strand. Kanye West-samarbetet This Way låter – förvånande nog – galet bra med allsångsrefräng av publiken och klassikern Worst Comes to Worst är precis så fet som jag har hoppats på under de gångna veckornas alla dagdrömssessioner.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA