x
Paradise Lost: Tragic Idol

Paradise Lost
Tragic Idol

Paradise Lost: Tragic Idol

GAFFA

Album / Century Media
Utgivning D. 2012.04.23
Recenserad av
Tomasz Swiesciak

Med en karriär som spänner över 20 år och 13 album är det inte svårt att förstå att allt depprockarna tagit sig för inte har blivit lyckat. Från den gotiska och doomiga milstolpen Draconian Times och Icon till de synthiga bottennappen One Second, Host, Believe in Nothing och halvmediokra Symbol of Life har det varit både högt och lågt. Dock mest lågt. Hardcore-fansen försvann men bandet hittade även nya lyssnare.

När så In Requiem släpptes 2007 hittade Paradise Lost en linje där avvägningen mellan det nya och det gamla var balanserad. Fansen återvände, däribland jag. Nick Holmes hittade tillbaka till en strävare stämma och det mesta av de experimentella åren av kreativt kaos var borta. Tillbaka var även det tyngre riffandet och känslan av mörker. Så fortsatte det även på efterföljaren Faith Divides Us, Death Unites Us och Tragic Idol fortsätter i samma spår. Ordningen är återställd. Eller? 

Trots riktigt starka inledande spår tappar det trettonde albumet däremot styrfart halvvägs in och engelsmännen får mig att gäspa fram tills The Glorious End tar överhanden och avslutar. Tragic Idol hade vunnit mer på att vara lika bra som Crucify. Ett spår som står ut med sina skärpta riff och vackra solon. Nu blir jag bara ofokuserad av alla lipande gitarrer.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA