x
Kristian Anttila: Djur & Människor

Kristian Anttila
Djur & Människor

Kristian Anttila: Djur & Människor

GAFFA

Album /
Utgivning D. 2012.04.04
Recenserad av
Josefin Bagge

Kristian Anttila är inte längre den han en gång var. Borta är syrligheten – det skarpa och genomträngande – aggressiviteten och lusten. Istället stegar han ut i världsrymden och vidgar. Från svettigt, intimt och explosivt till massiv arenapop, och det ser genast lovande ut. Inledande Hisingen – Manhattan är något av det tyngsta han gjort. Men så tar han ett steg till, och blir så skimrande grandios och silkeslen att flödet av extravagans får musiken att förlora karaktär, som om den låtits stå ute över natten, den tappar smaken och blir nästan lite sliskig.

När landets vassaste låtskrivare och provokatör plötsligt börjar mumla, det är då man blir orolig på riktigt. Rovdjursmentaliteten har blivit len och gosig. Som om Kristian blivit remixad av Coldplay. Den hejdlöse sångaren drar sig in mot bakgrunden, och de snälla melodislingorna på åttiotalistiska syntar grötar ihop i en lealös glitterpöl. Fin att titta på, absolut. Men ganska oengagerande. Kristian brukar ju väcka dansådran, istället blir man nu stillasittande och lite besviken. 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA