x
We Have Band: Debaser, Malmö

We Have Band, Debaser, Malmö

We Have Band: Debaser, Malmö

Recenserad av Josefin Bagge | GAFFA

De öppnar med en plötslig och lite slafsig version av Steel In the Grove som känns lika upphetsande som en frostig lyktstolpe, och en spridd skara närmar sig scenen med trevande steg. Den åtminstone på hemmaplan hyllade engelska trion We Have Band tar med senaste albumet Ternion under armen en sväng förbi Malmö, med en gratis spelning på Debaser och anglofilklubben Modern Lovers. Det finns inte mycket att säga om de inledande minuterna, stelt och ojämnt plöjer de fram utan att riktigt verka veta vad de vill. GAFFA har inte varit sitt snällaste vad gäller We Have Bands katalog, och det verkar ett tag som att det här blir ännu ett avsnitt i följetongen.

Det ligger i proportionerna. Den lilla scenen, det fläckiga golvet, de stora ambitionerna, den rigida stämningen, den ilskna sången från Dede Wegg-Prosser och den knappt hörbara från hennes make och basist Thomas WP, det blir bara helt fel. Livesituationen gör dem till ett helt annat band, och det tar ett tag för hjärnan att vänja sig. Och för We Have Band att bli varma i kläderna. För det blir bättre, när de slappnar av och inte försöker så förbannat. Den fylliga komplexiteten i studiomaterialet blir här en helt annan historia, och det är inte alla låtar som klarar övergången. De stora, uppenbara hitsen blir hårda och metalliska medan de mer oväntade små guldkornen får blomma ut och slår en med häpnad.

Baksidan med en gratis spelning är att folk tenderar att komma och gå lite som de vill, ingen känner sig särskilt bepliktad att stanna. Och kanske är det en fråga om hönan och ägget, men det blir aldrig någon direkt dragningskraft mellan bandet och publiken, ingen kontakt och ingen spänning. Spelningens absoluta centrala punkt är Darren Bancroft, som enkelt hade kunnat styra den här skutan på egen hand. Killen har förmodligen samtidens mest underskattade röst, och det blir verkligen som allra bäst när han får stå själv i rampljuset.

Det minimala mellansnacket kan sammanfattas i några thanks, med tillägget av ett "We're from London", som om någon mot all förmodan skulle ha missat detta. We Have Band är alla Londonband någonsin i ett paket. Det är inte många subgenrer som utelämnas, och en del utsvävningar funkar bättre än andra. Spelningen kan sammanfattas som inkonsekvent. De är just i sprickorna emellan, i det lite oanade där förväntningarna inte hunnit lägga sig än, som bitarna faller på plats. När de vågar släppa pretentionen och bli mer än bara silhuetter mot strålkastarljuset. Men vi lämnas i en lätt besvikelse. 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA