x
Cats On Fire: All Blackshirts to Me

Cats On Fire
All Blackshirts to Me

Cats On Fire: All Blackshirts to Me

GAFFA

Album / Soliti
Utgivning D. 2012.03.28
Recenserad av
Daniel Andersson

Finländska Cats On Fire är ett indiepopband. Ibland kategoriserar deras musik som twee, det vill säga sockersöt pop med snäll framtoning; i sitt brittiska ursprung, tänk de vänaste banden på NME:s kassettsamling C86, finns det en hel del bedårande poplåtar som Primal Screams Velocity Girl eller The Pastels Breaking Lines – dessa låtar vill inte förändra världen, vilket är helt i sin ordning. Men problemet med liknande produktioner, är att i felhänder, kan musiken leda till akut tristess. Du hör ljud, men det finns inget som hjärnan orkar bearbeta. Det är alltför profillöst. Hur står sig Cats On Fires tredje fullängdsalbum All Blackshirts to Me?

Min egen relation sträcker sig till bandets EP Draw In the Rains från 2006, som släpptes på Göteborgsbaserade Fraction Discs. En samling låtar som hade svårt att skaka liv i tweepopen, men lägger denna skiva åt sidan. Till det positiva med nya albumet hör textreferensen till Eddie Fontaines Nothin' Shakin' (But the Leaves On the Trees) i andraspåret My Sense of Pride. En låt som bland annat tolkats av The Beatles. I det stora hela är produktionen relativt traditionsbunden, vilket inte är ett problem i sig, men i avsaknad av karismatisk sångare, blir det svårt att ta sig igenom skivans 12 spår i sin helhet. Det krävs mer av det mesta för att göra detta album till en indiefavorit. Cats On Fire faller inte platt, men avtrycket blir inte bestående.

Konsten att göra det tråkiga intressant, finns hos ett fåtal, och för stunden är Gerard Love från Teenage Fanclub herre på täppan – aktuell med projektet Lightships, vars fullängdare Electric Cables rekommenderas det varmaste. Men från Cats On Fires album tar jag med mig femte spåret After the Fact. Kan inte motivera fler val.

 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA