x
Keane: Strangeland

Keane
Strangeland

Keane: Strangeland

GAFFA

Album / Island/Universal
Utgivning D. 2012.05.07
Recenserad av
Josefin Bagge

Det finns absolut inget kreddigt med att gilla Keane. Hur denna Cowellianska, småpatriotiska smörpop fortfarande lyckas hålla sig vid liv och frodas, lika slät och hundögd som en svärmorsdröm, är mer fascinerande än upprörande. Att hata känns onödigt, musiken talar så väl för sig självt. Här är varje spår ett schlagerbidrag eller en vinnarlåt i X-Factor. Det är så fantastiskt ostigt att man liksom glömmer viljan att fylla hörselgångarna med blyerts, och mesigheten övergår i en kultig, urengelsk charm.

Inte många sekunder av Strangeland är fri från peachy cheeks Tom Chaplins outtröttliga röst, den ostoppbara strömmen av optimistisk och inlevelserik sång verkar rent hypnotisk. Keane är som någon form av hubot, vi vet om att alla komponenter är livlösa stycken plast och krom, men ändå uppstår ett par sekunder av förvirring när den står där framför oss. Har den en själ trots allt? Nej, bestämmer vi argt och generat. Allt som det här står för går emot vår moral. Fast, kanske … bara lyssna en gång till. Guilty, guilty pleasure. 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA