x
Russian Circles: KB18, Köpenhamn

Russian Circles, KB18, Köpenhamn

Russian Circles: KB18, Köpenhamn

Recenserad av Isac Nordgren | GAFFA

Russian Circles tillhör vad man kan kalla andra generationens postrockband, och kommer också från Chicago som i början var den stad som hade den tydligaste postrockscenen. Efter att genren utvecklats genom band som Slint och Tortoise började grupper som Ui och Trans Am mot slutet av nittiotalet att närma sig mer konventionell rockmusik och med Tortoises bleka album Standards 2001 gick, i mina ögon, postrocken in i en ny fas. Under tvåtusentalet har postrocken mer närmat sig bredare uttryck som shoegaze eller metal. Termen post-metal uppstod som en naturlig följd, för att beskriva band som exempelvis Isis och Cult of Luna. Russian Circles har, i synnerhet på sin senaste skiva, allt mer omfamnat hårdare uttryck men skiljer sig från post-metalbanden genom att de inte har någon sång. De har därför också mycket gemensamt med tvåtusentalets postrockband som Red Sparowes, Do Make Say Think och Explosions in The Sky.

Russian Circles dilemma är lite också att de är instrumentala. Det kräver mycket av ett band, särskilt efter man har hittat sitt koncept. Man behöver återuppfinna sig som band för att fortsätta vara intressanta och att inte upprepa sig. Russian Circles svaghet är att deras kompositioner liknar varandra för mycket vilket gör att deras skivor stundtals kan kännas enformiga.

Men som liveband sopar de bort alla tvivel. Även om vissa låtar påminner om varandra så levereras dem med en så överväldigande kraft och inlevelse att det är svårt att värja sig. Om förbandet Deafheaven i bästa fall motsvarar mina högt ställda förväntningar så överträffar Russian Circles dem med råge, vilket ju faktiskt är mycket roligare. Bandet har ett rykte som ett väldigt bra liveband vilket uppenbarligen stämmer. Trummisen Dave Turncrantz, som sitter i mitten som den uppenbara stjärna han är, är fullständigt makalös. Hans tydlighet och aggressivitet är bandets allra främsta vapen och verktyg. Turncrantz är sin egen vägg av ljud. Det finns passager där han spelar själv och ändå sjunker inte intensiteten i musiken för ett ögonblick. Tillsammans med basisten Brian Cook utgör Turncrantz en primitiv kraft som driver bandet framåt som en explosiv maskin. Ovanpå detta oerhörda driv lägger gitarristen Mike Sullivan sina melodislingor, allt från tekniska heavy metal-licks till atmosfäriska stämningar. När Sullivan förenar sig med rytmsektionen i ett tuggande riff blir tyngden närmast bestialisk.

Konserten blir bara bättre för varje låt och till slut står jag och skriker tillsammans med de valpiga danska männen omkring mig. Det känns mer som att stå nedanför en boxningsring än en konsertscen. Urkraften från trion på scen rinner genom publiken som i ett hav av adrenalin, hela konserten är en oerhört stark fysisk upplevelse. Alla tvivel om Russian Circles är borta. Man blir fullständigt överkörd, fullständigt övertygad.  


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA