x
A Place To Bury Strangers: Strand Stockholm

A Place To Bury Strangers, Strand Stockholm

A Place To Bury Strangers: Strand Stockholm

Recenserad av Mathias Skeppstedt | GAFFA

Två strålkastare, det är allt man behöver. En bakom Oliver Ackerman, sångare och gitarrist, och en bakom basisten Dion Lunadon, trummisen ser man i stort sett inte alls, han hamrar loss i det totala mörkret som skapats mellan de två frontmännen. Volymen är väldigt hög men ändå så går allting fram, trummorna, den överdistade basen och Olivers lite slappa sång över den totala vägg av överstyrdhet som den ensamma gitarren skapar. Det är smått magiskt, och öppningen med Ego Death är massiv och väldigt, väldigt snygg.

A Place To Bury Strangers har alltid sagt att volymen är en fjärde medlem, att den är viktig för musiken och det märks, för volymen höjs så smått under hela konserten för att till slut verka som en jetmotor i I Lived My Life to Stand in the Shadow of Your Heart, konsertens absoluta höjdpunkt. En poppärla som klätts i en massiv vägg av oljud som ändå skapar någon sorts melodi, helt fantastiskt. När Oliver sen mitt i låten hänger av sig gitarren för att snubbla runt på den mörka scenen och stänga av de två strålkastarna som bandet använder tror man att spelningen är över. Men jetmotorn sparkas snart igång igen och Ocean spelas nästan helt i mörker, tills ett par väl placerade strobes drar igång.

Det sägs inte ett enda ord under konserten, Oliver låter gitarren tala, och på lite över en timme är det en väldigt effektiv och alldeles perfekt spelning, bandet blandar friskt från deras två plattor men slänger även in lite nya låtar som låter väldigt lovande. Det mest förvånande med A Place To Bury Strangers live är att de lyckas förmedla sina melodier så väl med tanke hur mycket kraft de lägger vid sitt patenterade och helt hembyggda oväsen. Bandet bygger sina egna effektpedaler under det talande namnet Death by Audio och har sådana kända köpare som Nine Inch Nails, Wilco och U2. Men i grunden har de alltid varit ett popband och den delen av deras musik har helt klart fått tagit ett stadigt kliv framåt med den nya basisten Dion.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA