x
The Soundtrack of Our Lives: Kulturbolaget, Malmö

The Soundtrack of Our Lives, Kulturbolaget, Malmö

The Soundtrack of Our Lives: Kulturbolaget, Malmö

Recenserad av Jonathan Bengtsson | GAFFA

Jag har inte så mycket, så mycket att säga ikväll egentligen. Jag har blivit omkullkastad, jag har blivit slagen, jag har blivit brutalt misshandlad. Och inte är det av ett gäng motorcykelknuttar som hatar min uppsyn, det är av The Soundtrack of Our Lives. Ett band som denna skälvande lördag lyckas med precis allt. 

Det är en konstellation som drar av Instant Repeater 99, enligt undertecknad deras bästa låt, någonstans i mitten av en konsert som sedan bara stiger obönhörligt, en spelning lika elektrisk som vackert utdragen. Detta för kvällen fullständigt allsmäktiga band, med en hänsynslös Ebbot längst fram, klädd I en tunika lika svart som hans maniska blick, lyckas med precis allt ett renodlat rockband kan tänkas lyckas med.

Rivande gitarrer som tycks inneha någon sorts outsinlig dragningskraft, besinningslösa slagverk, en röst som ekar, ekar inom mig trots att jag lämnade Kulturbolaget för flera timmar sen. Det är en ljudbild lika grandios som minutiöst och omsorgsfullt uppbyggd.

Denna utväxt ur Union Carbide Productions har ett oerhört respektingivande alster, det finns lika mycket musikaliskt kött på TSOOLs ben som på en steoridpumpad belgisk blå. Och som alltid med luttrade band handlar det om med vilken omsorg man förvaltar sin historia.

Jag såg fram emot en konsert som skulle främja precis de syften som bra rockmusik gör. Jag såg fram emot något intensivt, ett tillfälligt botemedel mot den vardagliga ledan, ett par timmars ylande eskapism. Jag fick istället någonting överjävligt. Jag fick någonting som jag bara kan buga för. Djupt. 

Såhär I efterhand kan jag konstatera att det är en skam, en fruktansvärd jävla skam, att The Soundtrack of Our Lives slutar att framföra sin musik. När jag sitter ner i skräddarställning med varenda jävel på KB och låter Ebbot dirigera min emotionella orkan, då lever jag. Då, och vid sinnessjukt många tillfällen denna kväll, kan jag inte göra något annat än att kapitulera.

Tack för att ni upprätthåller tron på rockmusiken. Tack för att jag fick vara där ikväll. Det var inget annat än ett sant privilegium. 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA