x
Lord Vicar, Noothgrush, med flera: Ungdomshuset, Köpenhamn

Lord Vicar, Noothgrush, med flera, Ungdomshuset, Köpenhamn

Lord Vicar, Noothgrush, med flera: Ungdomshuset, Köpenhamn

Recenserad av Isac Nordgren | GAFFA

"A D.I.Y. celebration of all things slow and heavy". Så lyder den klockrena programförklaringen för den doomorienterade festivalen Heavy Days in Doomtown som gick av stapeln i Köpenhamn i helgen. Och lördagen på Ungdomshuset var minst sagt "D.I.Y.". Ungdomshuset består av ett par skitiga baracker en bra bit utanför centrum där all öl smakar sprit, eldar brinner ur oljefat och allt är inpyrt av olika sorters rök. Det är rått, billigt och helt enkelt härligt.

Två band spelar samtidigt på varsin av Ungdomshuset båda scener. På stora scenen kämpar italienska Black Oath med att försöka få till något sväng. Kvartetten spelar en ganska rak och mässande doom med tydliga inslag av black metal. Helt okej men med halvtaskigt ljud och tydliga tekniska brister, särskilt i form av en svag trummis. Allt det som Black Oath saknar finns istället vid den mindre scenen av två, döpt till Dødsmaskinen, där Malmöbandet Pyramido bjuder på kvällens ösigaste och kanske också bästa konsert. För varje gång jag ser Pyramido låter de bättre och här var de verkligen i sitt rätta element. Lokalen är knökfull och ljudet helt perfekt. Femmannabandet, som vanligt även förstärkta med en sjätte man på synth och theremin, får fram varje nyans i sitt för dagen förkrossande tunga set. Till skillnad från italienarna en bit bort har Pyramido en riktigt stabil trummis i Viktor Forss och en sann underhållare i sångaren Ronnie Källback, som står på golvet framför scenen under hela spelningen, och vars röst höjer bandet till en nivå långt över de flesta av kvällens band. Responsen är så bra från publiken att Pyramido hinner köra sin extralåt, hardcoredängan "Fed Up" av Judge, vilken bandet sakta men säkert börjar göra till sin egen signatur.

Doom är långsam musik. När det är bra kan musiken försätta lyssnaren i trans, när det är dåligt blir det fort långtråkigt. Griftegårds Candlemass-influerade gammeldoom är inte riktigt min melodi, och inte heller de dramatiska britterna i Solstice, som följer efter Griftegård på stora scenen, tillhör den intressanta skalan av doomband.

Betydligt roligare är det i Dødsmaskinen, där Pyramido följs av landsmännen i Ocean Chief och senare danska Bottom Feeder. Ocean Chief har sättningen gitarr, bas, synth och en sjungande trummis. Det är monotont på ett positivt sätt. Riffen är liksom ljudbilden mycket bra men det är lite osäkert vad sången ska tillföra. Ännu bättre är Bottom Feeder som spelar ett effektivt riffbaserat tunggung med tydliga markeringar och små snygga taktförskjutningar. Sångaren låter som han är hämtad från hardcorevärlden och mötet mellan hans skriksång och bandets tunga ljudbild är spännande. Bottom Feeder är också ett av få exempel under kvällen på band som vågar skifta tempo och bli mer intensiva i ett parti innan de åter grottar ner sig i den långsamma rocken.

Sångaren Chritus i finska Lord Vicar påminner mig om den bortgångne Layne Staley från Alice in Chains. Finnarna är betydligt bättre än banden som spelat på stora scenen tidigare på kvällen men ljudbilden är fortfarande för tunn. Avslutande Noothgrush lyckas dock höja nivån rejält, och för första gången känns den större spellokalen välbesökt. Bandet från San José bildades redan 1994 men splittrades i början av 2000-talet. Efter ett uppehåll på tio år är Noothgrush nu tillbaka med besked och släppte två nya fullängdare förra året, plus ett livealbum. Det är första gången som Noothgrush besöker Europa och man märker en hel del entusiasm bland publiken. Med på turnén är sångaren Dino Sommese,. som bland annat också sjunger i Asunder. Det är mycket tack vare honom som Noothgrush är så tunga, och deras spelning är utan tvekan en värdig avslutning på sex timmars doomlyssnande. På det hela taget är Heavy Days in Doomtown ett välkommet inslag i det nordiska festivalutbudet och jag ser fram emot en repris nästa år.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA