x
Richard Hawley: Standing at the Sky's Edge

Richard Hawley
Standing at the Sky's Edge

Richard Hawley: Standing at the Sky's Edge

GAFFA

Album / EMI
Utgivning D. 2012.05.09
Recenserad av
Daniel Horn

Standing at the Sky's Edge gör Richard Hawley en Damien Jurado med en twist. Alltså lämnar en genre han känner sig bekväm i och kan utan och innan för att utforska nya musikaliska uttrycksformer, som i första hand vill få våra sinnen att utvidgas. Den här nya världen han kliver in i kan beskrivas som psykedeliskt skimrande från jord till himmel, med krautrock som surrande bieffekter. Låter det sinneslöst på pappret? Richard Hawley liksom, croonernas okrönte crooner mitt i ett kaos av roliga svampar och I am a golden god-hopp rakt ut i etern.

Överraskande nog är detta så snyggt och självklart att man baxnar. Hawleys tidigare så väna röst låter farligare än någonsin, den dränks i murrig monotoni, effekter som överlappar varandra och gitarrer som bara vill fortsätta att spänna sina strängmuskler. Samtidigt följer de ljuva melodierna med av bara farten.

Med Standing at the Sky's Edge inser man att en sann konstnär kan skifta tvärt utan att missta något. Men det handlar i slutändan enkom om musikalisk förmåga. Hawley är en musiker långt ut i fingerspetsarna, en artist som numera svävar vidare en bit utanför skinnet. Hans förlängda arm till musik är så given, så självklar och framförs med en sådan enorm portion självsäkerhet att man inte undrar om utan snarare när britten blir en del av Rock and roll hall of fame.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA