x
Deportees: Kulturbolaget, Malmö

Deportees, Kulturbolaget, Malmö

Deportees: Kulturbolaget, Malmö

Recenserad av Jonathan Bengtsson | GAFFA

Med sin senaste skiva Islands & Shores släppte Deportees förra året en atombomb. Fylld av grandiosa melodier och innerliga texter om ett allt kallare, allt mer individinriktat samhälle, slog denna Universal-produktion ner och radonskadade varenda svensk kritiker. Något som, enligt undertecknad, var inget annat än ren och skär logik.   

Och på KB ikväll är det även nya spår som Medicate It Right, Future Chocks, och When Buildings Sleep som lyser allra starkast i en stundtals alldeles förträfflig uppvisning. Alla med fullständigt oantastliga, glittrande refränger, som smidda för att eka i monumentala katedraler. Som live letar sig ut från lokalen och spränger Malmös gråa kompakta himmel på sin väg mot rymden. Med ömhet, med ärlighet. 

Med detta sagt går det också att konstatera, och detta tynger mig något, att konserten kan delas in i två halvor. Låt mig förklara.

Peder Stenborgs röst är ren och klar som en stilla sjö en högsommardag under stora delar av spelningen. Men efter ett tag börjar krusningar på vattenytan skönjas, efter ett tag tas inte tonerna med samma tillfredsställande precision som förut. Vilket dämpar kraften och dynamiken i ett par annars fantastiska spår. Den gungande, hypnotiska Under the Pavement - the Beach blir något av ett antiklimax. Så även avslutande A Heart Like Yours In a Time Like This. Och mästerverket Islands & Shores når inte de religiösa höjder den är fullt kapabel till en bra dag. 

Ett annat skavsår är den andefattiga publiken, som gör mig uppriktigt förbannad. En skara människor vars energi står i fullständig kontrast till elektriciteten på scenen. För varenda medlem i Deportees tycks ha en teaser inkörd mot ryggraden.

Sångare Stenborg liknar en tjackpumpad hipster när han i sitt fascinerande scenspråk serverar oss låt efter låt. Thomas Hedlunds intrikata men så primitiva slagverk är alltid, alltid en fröjd att bevittna. Resten av bandet, med två svarta, oborstade kalufser på första, respektive andragitarr, och en ringlande synth signerad Mattias Lidström, gör också de allt som krävs. 

Sammantaget är det en konsert som ofta bjuder på vacker, vacker musik, i perfekt symbios mellan olika enheter. Dock har vi också passager inte fullt så subversiva, spår som inte letar sig in med samma självklarhet.

Men utan tvekan en upplevelse att ta med sig hem, tänka tillbaks på, och le subtilt åt.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA