x
Koko: K.O.

Koko
K.O.

Koko: K.O.

GAFFA

Album / Fashionpolice Records
Utgivning D. 2012.05.23
Recenserad av
Tobias Öhgren

När jag gick med i Härnösands Bordtennisklubb fick jag tidigt lära mig att noggrannhet är viktigt. Vi nötte backhandslag i timmar kändes det som. Det var en pina att tvingas stå som en mekanisk Kraftwerkmedlem och jag kunde inte förstå varför vi inte bara kunde spela match?

Svenska Koko består av Emil Lundgren och Sven Johnsson. I presentationen av dessa herrar påpekas det alltid att de har ett förflutet inom just bordtennis. Något som skulle kunna ses som en obetydlig detalj kanske.

Men nu är de även ute med sitt första album, K.O., som är fyllt till bristningsgränsen av plastig 90-talsdisco. I grunden är flera av låtarna dessutom av den kapaciteten att de skulle kännas givna på de flesta dansgolv. Men den unika känslan som då krävs har slarvats bort någonstans längs vägen, det är inte tillräckligt genomarbetat.

En del av personligheten som gått förlorad kan Elina Johansson, som sjunger på flera av låtarna, och ambitionen i en låt som inledande The World Beneath kompensera för. Men det räcker aldrig för att lyfta musiken till den nivå som de strävar efter. Tyvärr blir resultatet aldrig mer än avmattat plastigt.

I festivalsammanhang kommer Koko snarare att vinna respekt vid pingisbordet – som så ofta står prydligt uppställt på området – än på scen. För efter att jag lyssnat igenom Kokos debutalbum kan jag nu ett par år för sent konstatera att min pingistränare hade rätt, noggrannhet är viktigt. Det gäller så väl bordtennis som musik.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA