x
Zane Lowe: Dans Dakar, Stockholm

Zane Lowe, Dans Dakar, Stockholm

Zane Lowe: Dans Dakar, Stockholm

Recenserad av Özgür Kurtoğlu | GAFFA

Det är ingen hemlighet att yrkesrollen "dj" med åren blivit ordentligt urvattnad och tappat mycket av sin begynnande glans. Visserligen har dj-kulturen växt explosionsartat under nollnolltalets slut och tiotalets början, med väldigt många positiva utgångar som följd givetvis, men i samma veva som det blivit enklare att spela musik som dj:s gör och producera musik som många av dessa skivryttare nuförtiden också ägnar sin tid, har också blivit otroligt enkelt att göra, och främst duplicera. Visst kan vem som helst spela skivor, och det ska de få göra, men det innebär knappast att de bara därför är dj:s lika lite som varje nyhetsbeivrare med ett twitter-konto och en blogg är journalist.

Zane Lowe är, däremot, både och. Som flerårig MTV-favorit är han nu en av BBC:s absolut mest populära namn och viktigaste nyckelpersoner i en tid där radiomediets roll försvagats markant i och med internets inträde som huvudsakliga källa för precis allt som vi någonsin kunnat föreställa oss att få serverat till oss på silversked. Hans jobb som huvudsaklig dj på BBC Radio 1 har satt honom i centrum i en musikvärld som blivit allt trendkänsligare och som nästan helt skiftat fokus från kvalitet till kvantitet, och betydligt bättre än de allra flesta har han lyckats träffa rätt med de uppkomlingar han valt att framhäva gång efter gång efter gång.

När Zane Lowe spelar relativt tidigt under dag ett av 2012 års upplaga av Dans Dakar är det till en början framför en ytterst modest skara unga fans som trotsat eftermiddagsvärmen för att se en man som har märkbart oerhörd koll på vad som funkar på elektroniska festivaler. Det är ett set som genomgående kantas av hård electro och ännu hårdare så kallad planetförstörarbas, taggigt och skränigt precis som den moderna dubstep den härstammar ifrån. Men den fingertoppskänsla Lowe gjort sig känd för är aldrig särskilt långt borta, och med all erfarenhet som kommit från alla jobb som kritisk musiklyssnare varvat med hundratusentals timmar av livemixande både i konsertform och över etern är det med stor självsäkerhet som hans 59 minuter avverkas på ett svep.

Naturligtvis spelas små delar från de artister som satt Sverige på denna elektroniska karta över musik, och självklart bemöts låtar som tungt pumpande Kick Out The Epic Motherfucker och Greyhound samt riff från betydligt mer kommersiella Levels och Save The World med uppsträckta händer och stora leenden. Det är klart att vad Zane än spelar av Skrillex eller Flux Pavilion omedelbart får festivalbesökare att flockas till Gazebo-tältet. Och det är imponerande att han mitt i allt detta vågar (och verkligen lyckas) med att slänga in Intergalactic och med tagen blick hylla MCA, eller blanda gnisslande bastoner med Freedom av Rage Against The Machine och låta det ebba ut till Niggas In Paris som han dessutom rappar och scratchar till. 

Att han inte är den mest självklara bokningen till en festival som Dans Dakar är ingen större överdrift, främst för att Zane Lowe inte är en dj på samma sätt som alla andra bokade till festivalen är. Han är snarare en av festivalsommarens mest otippade men bland de mest genuint underhållande bokningar som går att se i år. Det är med barnslig glädje som BBC-dj:n leker mellan Daft Punk och Azealia Banks, skrattar när Sandstorm och Zombie Nation får plats närmare spelningens slut. Med ett svettigt och hjärtvärmande tack stiger han av scenen några sekunder innan utsatt tid, och spelar sin sista låt med ett djävulskt leende på läpparna: Slayer - Raining Blood.

 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA