x
Jens Lekman: Knarrholmen, Göteborg

Jens Lekman, Knarrholmen, Göteborg

Jens Lekman: Knarrholmen, Göteborg

Recenserad av Christian Ploog | GAFFA

Precis som Säkert! gjorde några timmar tidigare kliver Jens Lekman in ensam på scenen och plockar upp en akustisk gitarr. Men den sättningen ändras under kvällen när Göteborgscroonern vinkar in både trummis, pianist, basist och violinist.

Han tittar upp under sin svarta keps, svingar sin gitarr och öppnar med urtrevliga You Are the Light. Den följs upp av An Argument With Myself, en av de bättre låtarna från hans senaste giv. Samma ep innehåller även en av förra höstens bästa låtar – den om hur Lekman och hans kompis Joel hörde att Kirsten Dunst var i Göteborg och bestämde sig för att träffa henne. Givetvis handlar det om Waiting for Kirsten.

Här kunde Lekman dock ha skippat trummorna. När han spelade samma låt i den brittiska radioshowen Maida Vale Session i november var det i ren akustisk sättning. Ett sådant upplägg hade nog varit lite mer Knarrholmen-kompatibelt för den låten. Denna observation blir också tydlig när Lekman spelar Black Cab helt utan trummor och det blir ett av spelningens allra finaste ögonblick. Men bandet fyller också sin funktion på andra ställen, som till exempel i The Opposite of Hallelujah.

En bit in i spelningen kommer Lekman med de bästa nyheterna på hela festivalen: "I går blev jag klar med ett nytt album". Så bjuder han, givetvis, på ett smakprov. Refrängen består av det hopplösa konstaterandet "I don't know what love is", och låten är en subtil smekning över landskapet. Jens Lekman vet verkligen hur man tonsätter en skärgårdskuliss. Hur den här lilla killen i keps kan ha en sådan avgrundsdjupt behaglig röst kommer jag nog, som Lekman sjunger i sin svenska version av Maple Leaves, aldrig att förstå.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA