x
The Cardigans: Hultsfred, Green Stage

The Cardigans, Hultsfred, Green Stage

The Cardigans: Hultsfred, Green Stage

Recenserad av Andreas Bäckman | GAFFA

Personligen tycker jag det börjar bli rätt tröttsamt med avsomnade band som ska komma tillbaka och spela "sin skiva", och The Cardigans är tyvärr inget undantag. Om inte ens Håkan Hellström kunde få eposet Känn ingen sorg för mig Göteborg att explodera på sin konceptspelning på Way Out West för två år sedan, hur ska då en blyg och timid Nina Persson kunna väcka Gran Turismo till liv? Fast det handlar inte så mycket om förmåga eller oförmåga utan om att det är för tidigt för nostalgi. Gran Turismo släpptes 1998 och vi minns alla alldeles utomordentligt hur den låter och hur det såg ut live, så vad är egentligen syftet med den här spelningen, undrar jag, mer än det uppenbara ekonomiska skälet då.

Det finns andra problem med den här spelningen också, till exempel att den saknar själ. Allting låter helt perfekt och Nina träffar varenda ton och ja, man skulle lika gärna kunna slå på skivan i stort sett. Samtidigt är det dumt att vara onödigt hård, för exempelvis Explode är väldigt fin i sin avskalade form, likaså Higher och för ett ögonblick känner jag åtminstone något. Annars är det mest sådär slickt, cleant och rocksnyggt som man kunde förvänta sig, och frågan kvarstår således, vad är syftet med en här spelningen?

En annan tråkig sak är att låtskrivarkollegan och gitarristen eller andra "halvan" av Cardigans om man så vill, Peter Svensson, inte är med "av familjeskäl". Det känns lite tomt på så vis, men man räddar ändå upp det hela med ersättaren Moto Boy som axlar gitarren i hans ställe. I övrigt är väl allting precis som för 12-13 år sedan, och minnet av det hade i ärlighetens namn räckt.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA