Som tur är så vet Icona Pop som de annars kallar sig redan om att det är en ordentlig risk av festivalbokarna att plocka in dem, denna duo som är långt mer känd och populär inom vanliga popkretsar med speltid på radio och uppskrivning av mer traditionell media än den som till vardags rapporterar om alla dessa producenter och deras ljustunga liveshower. Det märks också när de går upp på scen klädda i militärjackor med svenska emblem och ICONA POP skrivet stort över ryggen att de är beredda på vad som helst.

Till en början försvinner en obscent stor del av publiken som bara några minuter tidigare överbefolkade golvet framför Main Stage bort mot alla vip-områden och öltält, men när Icona Pop kommer igång med sin dubstep-kryddade electropop strömmar det till mer och mer soldränkta och aningen överförfriskade festivalbesökare. Deras musik är betydligt mer levande än något annat som spelas på festival, mer instrumentalt rytmisk än både de på den mindre scenen och de stora drakarna som de delar scen med, och har till och med en kille som spelar drumpads bredvid scenen på scenen. Men, på ynka 26 minuter hinns det inte riktigt med att göra alltför mycket väsen av sig. Icona Pop är dock, och förblir, ett mycket spännande framtidsnamn inom svensk elektronisk musik.