x
Mikal Cronin: White Stage, Hultsfred

Mikal Cronin, White Stage, Hultsfred

Mikal Cronin: White Stage, Hultsfred

Recenserad av Josefin Bagge | GAFFA

Nästan sist ut för det här årets upplaga av Hultsfredsfestivalen är grundligt underskattade Mikal Cronin från Kalifornien, undangömda på White Stage och i tuff schemakonkurrens med Gorillaz Sound System, Azure Blue och så småningom M83. Fyra ynglingar i jeans och t-shirt och alldeles för mycket begåvning för deras egna bästa. Det är garagepunk som skälver både världsrymden och det lilla hjärtat, och stämningen är otippat familjär. Vi kör ett sista ryck för tinnitusen.

De står långt fram på scen, tätt ihop. Basisten bär sitt instrument precis under hakan, och Mikal själv försvinner in sin egen värld i en elegant darrande punkpose med gitarren släpandes i marken. De bemöter publikens spontana klapp med att plocka upp takten och i direkt unison improvisera ett stycke Pretty Woman utan så mycket som ett ljud till varandra. Publikkontakt är en sak – och den är svår att få till när det inte finns så mycket publik att få kontakt med i första taget – men kontakten bandet emellan är en fröjd att bevittna. När unga punkkids spelar retropop på distade gitarrer och sjunger i stämmor, då väcks det liksom hopp för universums fortsatta existens.

Man får en känsla av att man deltar i ett sånt där Sex Pistolsögonblick, som de kommer göra dokumentärer om i framtiden, och där den minimala publikskaran kan stoltsera med att titulera sig själva "vi som var där". Och ni som inte var där, ni har mitt medlidande, för ni missade verkligen just Hultsfreds obestridligen coolaste akt. Sådana här band ska inte finnas på riktigt, bara på film eller i en utstuderad dagdröm.  


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA