x
A Place To Bury Strangers: Worship

A Place To Bury Strangers
Worship

A Place To Bury Strangers: Worship

GAFFA

Album / Dead Oceans
Utgivning D. 2012.06.11
Recenserad av
Daniel Horn

Vänner av musik som är lika mycket oljud som melodier kan väl knappast ha missat att My Bloody Valentine tidigare i år återutgav sina mästerverk. Loveless släpptes 1991. Efter det har flertalet karbonkopior vaknat och dött, men få har klarat av att utveckla Dublin-gruppens bisarra äktenskap mellan trallvänliga toner och rena rama köttberg till gitarrväggar.

Men 2007 hände något. Och 2009. A Place to Bury Strangers släppte debut och uppföljare. Båda albumen glider mellan fem och sex stjärnor, båda bör ses som något utöver det vanliga, bärandes på den där utvecklingen som man så länge hade suktat efter. Därför ställer jag 2012 en hel del krav på Oliver Ackermann och hans effektpark.

A Place to Bury Strangers galna ljudprofessor är vanligtvis ett geni när det kommer till att sätta de rätta nivåerna. Worship är lite som när en rysare får sin uppföljare – mer blod, mer skrik, fler offer och dramaturgin/dynamiken tar stryk. Men lik förbannat vill man ha mer, högre och längre in i örat. Tills att alla tvivel är som bortblåsta.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA