x
The Pains Of Being Pure At Heart: Tropico, Peace & Love

The Pains Of Being Pure At Heart, Tropico, Peace & Love

The Pains Of Being Pure At Heart: Tropico, Peace & Love

Recenserad av Özgür Kurtoğlu | GAFFA

Det finns en smått underhållande anekdot, en typisk sådan för en musikstad som Los Angeles men också relevant för musikklimatet 2012, om Kip Berman. När han träffade en halvbekanting från flera år tillbaka på väg hem till New York efter ett skivbolagsmöte med Slumberland Records, ett av hans favoritbolag som dessutom precis kontrakterat hans band, uppdagades inte bara att Berman då var 32 år gammal, att halvbekantingen var aktiv skribent på SPIN, och att Berman samtidigt var frontman i milt sagt hypade The Pains of Being Pure at Heart. En sådan historia är inte bara talande för hur snabbt världen snurrar när arbete med musik ingår i 9-till-5-jobbet, men också ungefär hur New York-kvintetten är som band, hur de funkar live, och kanske till och med hur de är som människor; det hela känns väldigt anonymt, alldeles för mycket för att vara ett band som inte döljer vilka de är eller klär ut sig på något speciellt udda sätt.

Alla tre EPs bandet släppt innan det självbetitlade debutalbumet kom 2009 lovade gott om var The Pains of Being Pure at Heart var på väg med sin musik också; den smått punkiga energin var visserligen omastrad men välformad, och albumet samlade de allra bästa idéerna på ett enkelt och lättsmält sätt. Det var aldrig fruktansvärt unikt någon gång men inte heller dåligt alls, men ändå fanns det alltid en svag känsla där om att det aldrig riktigt kommer nå ända fram.

Precis som 2011 års Belong sticker bandet inte ut på något anmärkningsvärt sätt alls, och även när musiken stämmer och larmar på bra mellan varven av enkla basgångar och sockersöta syntslingor är det mest något som är kul och underhållande för stunden. Det funkar fint i 45-60 minuter på en liten äng i Borlänge, men bandet är mest stillastående, fortfarande lika blyga som de var för några år sedan när de sist spelade i Sverige, fortfarande talanger som känns antingen för fega eller för osäkra för att verkligen blomma ut ordentligt.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA