x
Dropkick Murphys: Fantasia, Peace & Love

Dropkick Murphys, Fantasia, Peace & Love

Dropkick Murphys: Fantasia, Peace & Love

Recenserad av Tomas Lundström | GAFFA

Hade inte Bostonpunkarna i Dropkick Murphys fångat publikens intresse framför Fantasiascenen förut gjorde man det en dryg kvart in i konserten. Då tillägnade Kevin Casey nämligen låten Forever till ett nyligen bortgånget fan till gruppen från just Borlänge och fick med sig publiken i en tyst minut.

En högklassisk handling av ett band med hög klass.

Episoden slog an en ton för resten av konserten och det sammanfattade på ett bra sätt vad Dropkick Murphys står för; kärlek och solidaritet. Dropkick Murphy's 2012 är ganska långt i från de oborstade streetpunkarna man var på de första plattorna. De är ett så fullfjädrat arenaband man kan bli inom punkrocken och hamnar allt mer i en berättartradition som man återfinner mycket av i den irländska folkmusiken.

Det går hem på Peace and Love.

Många har tagit sig till konserten och trivs i solgasset och Dropkick Murphys gör bra mycket bättre i från sig än de har gjort de tidigare gångerna jag har sett dem på lika stor scen.

Avslutningen med en härligt stökig The Irish Rover, en cover på AC/DC:s TNT, Woodie Guthrie-dängan I'm Shipping up to Boston och allsångsfavoriten Kiss Me, I'm Shitfaced är explosiv.  


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA