x
Nero: Eldorado, Peace & Love

Nero, Eldorado, Peace & Love

Nero: Eldorado, Peace & Love

Recenserad av Özgür Kurtoğlu | GAFFA

 

När fyra tunna pelare tyst och sakta lyser upp i det mörka hål som svalt Eldorado-scenen en god stund efter att fredag blivit till lördag ljuder ett avgrundsvrål från en smärre hord som klänger på varandra precis där framför, och himlen öppnar upp sig helt och hållet som om även det ingår i den plan Nero har för sina konserter. Att kalla det för passande är en hyfsad underdrift, för när alla strålkastare vänder sig ut mot publiken syns inte bara deras ansikten förvridna i förberedelse för den anstormning som komma skall men också det bokstavliga skyfallet som rasar ned från Borlänge-himlen. Och det debutalbum Nero efter flera år av upptrissning och singelsläpp äntligen fick ur sig under 2011 är inte särskilt lättsmält det heller, utan snarare en vars historia och fokus matchar vädret alldeles utmärkt.

Welcome Reality är nämligen inte bara ett försök till ett skriva ett epos ur den nyfödda och muterade dubstepvärldens synvinkel utan också en snyggt sammansatt summering av vad som har hänt inom elektronisk musik med fokus lagt ut bortom denna planets gränser från 70-talets filmsoundtracks och framåt. Det är en berättelse om hur förvriden världen har blivit år 2808, att domedagen redan har skett och skördat sina offer, att en kärlekshistoria trots omöjliga förutsättningar ändå kan existera när ingenting annat finns kvar. Det är något som går i linje med hur popkonventioner ser ut i största allmänhet, och fortfarande blir applicerbara när två 80-talister från London producerar basexperiment som påminner om det ljud som tvingas fram när rymdskepp kraschar mot varandra.

Det är ingen revolution ändå, detta som den nya vågen dubstep håller på med. Det kommer inte att förändra musiklandskapet för alltid främst för att den själv är så tydligt rotad i filmmusik, i electro, i Kraftwerkiska ljud. Men, sättet Nero och duons kollegor hanterar liveaspekten, där det alltid ser ut som ett historiskt slag eller den sista, ultimata, festen innan planeten går under, är något värt att se vid varje givet tillfälle. De har teknologin. De kan bygga om, bygga nytt, bygga bättre. Och de har inga planer på att sluta.

 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA