x
AraabMuzik: Apollo, Roskilde Festival

AraabMuzik, Apollo, Roskilde Festival

AraabMuzik: Apollo, Roskilde Festival

Recenserad av Özgür Kurtoğlu | GAFFA

Tre bokstäver sammansatta för att utgöra en förkortning räcker väldigt långt när de används för att beskriva den musik AraabMuzik spelar, och framför allt hur den musiken spelas av AraabMuzik live. MPC står för Music Production Center, och det förklarar till mångt och mycket vad som är tanken bakom detta projekt Abraham Orellana ligger bakom, som tagit honom från okänd knappvridare hemma i Providence till internationellt eftertraktad producent. Och han har gjort det nästan helt och hållet med hjälp av sin MPC, då han (om överdrifter tillåtes) är ingenting utan den, och den är ingenting utan honom, som sig bör.

Just för att dessa maskiner från AKAI igenom sin 24 år unga existenshistoria förknippats med, används för, varit med och format hiphop är det kanske rätt logiskt att AraabMuzik till hälften är ett hiphopcentriskt projekt; betydligt mer än en gång tar hihat-massakrerande beats med tunga basslag plats som bakgrund för när Orellana koncentrerat trummar fram ytterligare påläggsrytmer med sina fingrar. Resten av tiden ägnar han sig åt grepp som ingen på det japanska företaget eller Roger Linn antagligen kunde föreställt sig att deras maskin skulle användas för när de satte ihop sin revolutionär bit för bit; för att vara en producent huvudsakligen fokuserad på hiphop med inslag av electronica, eller vice versa, så har han förvånansvärt bra koll på hur långt han kan ta sin musik och hur enkelt han kan vrida på lite dubstep.

Att se hur AraabMuzik står vid sitt bås med sin hypeman, peka hur långt bort publikens slut är, ta lite bilder och skratta och skoja och verkligen bara hänga innan han börjar sitt set är intressant, och tillsammans med hur det ser ut vid splitternya Apollo en rätt tydlig indikation på skillnaden mellan andra skandinaviska festivaler och Roskilde; festivalen har inte ens satt upp ungefär hur många personer som kan se en spelning på Apollo för att scenen i princip slängts upp på campingen precis utanför festivalområdet, och det spelar ingen roll att AraabMuzik gör festivalens första spelning på en helt ny scen utanför det traditionella området, det är ändå uppåt 10000 personer på plats i den brännande hettan kl.17. 

Det är en spännande timme, den som AraabMuzik fyller med sina polyrymter och hackiga produktioner som publiken får bevittna som första akt på årets Roskildefestival. Han lyfter knappt på sitt huvud när han jobbar på att hela tiden bygga nästa passage, hitta rätt väg bland de 16 han har till sitt förfogande för att helt instrumentalt plocka rätt sample och lägga på rätt trummor och hamra knapparna fördärvade tills han kan ta sig vidare, och har inga som helst problem att slänga in spår från Skrillex eller Flux Pavilion eller Nero (ofta bättre än de två förstnämnda, dessutom) när han vill ha något tyngre att guppa till. När Chicago Bulls-kepsen från Mitchell & Ness (i ormskinn som är hiphopstandard nuförtiden, givetvis) till slut åker av har han redan snärjt sin publik och kontrollerar de precis lika enkelt som han gör sin MPC; alltid hårt, alltid svängigt, men alltid inställt på dans.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA