x
El Perro del Mar: Pale Fire

El Perro del Mar
Pale Fire

El Perro del Mar: Pale Fire

GAFFA

Album / Ingrid
Utgivning D. 2012.11.12
Recenserad av
Daniel Andersson

Melankoli kan kläs i olika former. Sarah Assbring, mer känd som El Perro Del Mar, inledde popkarriären med att anamma en uppdaterad form av 60-talets flickpop; The Shangri-Las, The Angels och The Dixie Cups. Dagens El Perro Del Mar låter mer som en samtidskompott baserad på dub, house och hiphop – befriat från kaxig attityd och stora gester. Kvar från tidigare år finns melankolin och Assbrings karakteristiskt blyga sångstil. Ett spår som I Carry The Fire har dock berikats med en aggressiv popkaraktär, där även röstläget getts mer pondus. Fungerar alldeles utmärkt.

Att kalla Pale Fire för en logisk uppföljare till hyllade minialbumet Love Is Not Pop är en alltför simpel analys. Sistnämnda skiva var en lyckad version av producenten Rasmus Häggs egna Studio-recept, medan Pale Fire är ett mer personligt och dystopiskt popmästerverk. Dubhittiga Love In Vain är på ytan positiv, men som titeln antyder är innebörden en annan, och detta är talande för hela skivan. I flera spår infinner sig till och med en sakral domedagsstämning och att utifrån dessa premisser skapa en kommersiell popskiva är en kvalitetsstämpel i sig.

I många fall är ett albums singelsläpp de mest ointressanta, men Walk On By är den bästa och samtidigt El Perro Del Mars mest dansanta poplåt. Givetvis ingen dansgolvsplåga, utan mer ljudet av ett sorgset vaggande i baren. Det går att sätta likhetstecken mellan tonsatt melankoli och El Perro Del Mar.  


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA