x
The Pains Of Being Pure At Heart: Debaser, Malmö

The Pains Of Being Pure At Heart, Debaser, Malmö

The Pains Of Being Pure At Heart: Debaser, Malmö

Recenserad av Jonathan Bengtsson | GAFFA

The Pains Of Being Pure At Heart känns från början till slut, på ett glesbefolkat Debaser, som ett band oförtjänt av just glesa befolkningsskaror.

Det är den första tanke som slår rot, när kvintetten glider av scenen efter en dryg timme. De låter ju egentligen mycket bättre än många betydligt större band i samma fåra. De förför utan stagnation, med sitt lättfotade, melodiskt malande sound, indie-rock med mjukare kanter. Ett The Smiths som har lyssnat för mycket på My Bloody Valentine och Another Sunny Day.

Ja, okej, jag erkänner att denna spelning inte på något vis landar i något revolterande bra, det är ingen konsert som får änglar att gråta och ateister att börja be. Men ibland behöver man bara ångestridna melodier och enkla ackord, och det är precis vad publiken ges ikväll. 

För, det måste understrykas, Brooklynbandet håller från början till slut en hög nivå.

Med det första självbetitlade albumet, och uppföljaren Belong skickligt sammantvinnade, allt badat i en aldrig sinande energi, balanserade ljudnivåer, audiella väggar fyllda av desperata gitarrer och dyster, gäll sång. Med det ungdomliga svårmodet intakt, en nerv som löper likt en röd, glödande tråd genom hela framförandet, och mirakulöst nog lyckas ducka för det allra mest pretentiösa och poserande.  

Höjdpunkterna denna torsdagskväll finner vi i den monumentala Young Adult Friction. En låt som hade kunnat glida in bland det allra främst från den brittiska rocksenen under 80-talets sista andetag, utan att för en sekund vara oroad över att bli upptäckt.

Och den tyngre Belong, vars nukleära refräng förhäxar, vars driv gör det i princip omöjligt att stå still.

Må så vara att spelningen ibland blir för likriktad, må så vara att det är musik som mer lyfter med vingar formade av väldigt tydliga influenser än står på egna ben. Må så vara att The Pains Of Being Pure At Heart hade kunnat bjuda på lite mer excesser.

Men främst är denna konsert ändå skönt anspråkslös och kvalitativ. Inget världsomvälvande, men en studie i hur man förvaltar sitt material bra, och hur man utan några monumentala medel kan förgylla en kväll.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA