x
Jay-Z: Live In Brooklyn

Jay-Z
Live In Brooklyn

Jay-Z: Live In Brooklyn

GAFFA

Download / Def Jam/Universal Music
Utgivning D. 2012.12.04
Recenserad av
Özgür Kurtoğlu

5 oktober 1962 släppte ett företag som grundades 1896 i Tyskland, av svenska Carl Lindström ägt och påkommet och döpt till Parlophone, en 2 minuter 22 sekunder lång rhythm and blues-låt skriven av fyra skrangliga unga män från Liverpool. Det räknas 50 år senare som ett definierande ögonblick inte bara i musikhistorien men för populärkulturen, musikvärlden, kulturen överhuvudtaget, för att det är på det datum som The Beatles föddes på riktigt och ingenting skulle någonsin bli som det en gång varit. Sju år tidigare, 1 december 1955 i en annan del av världen långt ifrån skivbolag och Liverpool och The Beatles kommande världsherravälde, förändrades världen på ett betydligt mer samhällsförankrat sätt när Rosa Parks vägrade flytta sig från sin plats i bussen, flytta bort till en plats som var till för svarta, långt bort från de vita. Sju år efter att Love Me Do introducerade världen för The Fab Four, 4 december 1969 i ett av USAs många miljonprojekt, detta förfinade ord som åsyftas en plats illvilliga hellre kort och gott kallar för ghetto, i Marcy Projects i Brooklyn i New York City, föddes Shawn Corey Carter. 6 oktober 2012, 50 år och en dag efter att modern tids kanske mest betydelsefulla musikgrupp föll in i omvärldens medvetande, satte sig legendaren samma omvärld känner som Jay-Z på The R Train med riktning mot Brooklyn och stationen vars namn bytts från Atlantic Avenue/Pacific Street till Barclays Center, för att spela sin sista utsålda show i en veckolång serie i arenan han själv äger en del av.

Det finns mer självklara kopplingar mellan två av de försäljningsmässigt mest framgångsrika artister genom tiderna än denna. Det går att peka på alla topplistor de dominerat, med singlar och album, med återutgivningar av singlar av album, med samplingsplattor och filmer och dokumentärer. Det går att peka på Danger Mouse, och hans genrevridande och industriknäckande The Grey Album som kombinerande de högt vördade, ofta mästerverk kallade The White Album och The Black Album. Men ingenting vore mer signifikativt än markeringar på en tidslinje som direkt korrelerar med det liv Jay-Z levt, det han lever idag, och den ständiga kritik han får utstå som konsekvens för att ha lyckats klättra upp på toppen. Eller det faktum att han förra året, när han tillsammans med sin adept/fiktiva lillebror Kanye West släppte Watch The Throne som inom en timme efter sin release toppade varenda iTunes-topplista som Apple hunnit öppna, där han förkunnar att Elvis har passerats, att The Beatles är näst på tur. Det är via iTunes han släpper vad som enklast kan beskrivas som ett skrytbygge, en samling som är mest till för att hylla allt han har åstadkommit, och med all rätt egentligen. 

Varför ska Jay-Z inte släppa en iTunes-exklusiv ep med låtar från sin sista spelning i en vecka lång serie av helt utsålda sådana, i hans egen arena? Varför ska han inte demonstrera hur mycket större än alla andra han är, när han faktiskt är det, när hiphop alltid hamnat om kampen uppåt och han till slut tagit sig högre än någon kunde anat eller drömt om? Härommånaden var det 50 år sedan som The Beatles släppte sin allra första singel. För strax över 50 år sedan hade Jay-Z inte ens fått sitta var han själv behagar på bussen. Basketlinnena och kepsarna han har på sig på scen tillhör basketlaget han äger en del av, scenen han står på i sen nyöppnade arenan i Brooklyn han gör sin åttonde raka kväll i är även den delvis inskriven i Shawn Carters namn. Det är självklart att han ska fira detta och få visa upp varför han kommit så långt som han har gjort. 

Problemet är bara att samlingen visar bara en sida av berättelsen; dessa låtar som buntats ihop på en ep som fått namnet Live In Brooklyn, en ep vars omslag föreställer Jay-Z i sitt alldeles egna basketslags matchlinne med Carter på ryggen och nummer fyra som en inte alls särskilt subtil hyllning till sin dotter, är inte värdiga att representera vad Jay-Z syntes uppleva under denna konsert. Denna ep demonstrerar inte vilken mäktig artist Jay-Z är, inte alls vilken otrolig talang han har, berör inte de låtar som fortfarande är svåra för hiphop-uppkomlingar att ens komma i närheten. Det är en öppet hus-visning av ett just ett skrytbygge som rests bara kvarter från den plats där ingången till detta liv en gång fanns för honom, där de kort som tilldelats alla som växte upp som han växte upp på något sätt skulle få duga och lotsa honom vidare ut i en värld där kortleken väldigt tydligt var riggad. Live In Brooklyn har gjorts på det enklaste möjliga sätt och visar helt enkelt upp ett gäng av de största singlar Jay-Z haft hittills. Det visar hans ekonomiska styrka och slagkraft när det handlar om att sälja singlar, inte hans musikaliska urkraft som världskänd rappare och en av få som alltid spelar in direkt från huvudet och aldrig från papper. Båda aspekter är definitivt värda att hylla och uppmärksamma samtidigt som det föregåendes relevans ändå måste ifrågasättas, på samma sätt som Jay-Z ifrågasätts, och kommer att fortsätta att göra. 

5 november 2012 är Jay-Z i Ohio. Han är där för att återigen visa hur stor hans talang, hans hiphop-begåvning här. Han är där som öppningsakt för en viss Barack Obama, som 24 timmar senare kommer att antingen få fortsätta försöka styra sitt USA åt rätt håll eller se det hamna i smått omänskliga händer. Men denna kväll står de där tillsammans, Jay-Z som presenterar Barack Obama, och Barack Obama som högaktningsfullt jämför sig själv till Jay-Z och hans storheter. De står där som vänner, som mäktiga män som besegrat oddsen, som ledare.

Shawn Carter föddes fjärde december. Han fyller 43 år idag. Och han gör det som ägare av ett basketlag han hjälpt flytta till hans kvarter, som make till en av världens mest beundrade artister och pappa till en dotter vars födsel firades med att Empire State Building lystes upp med blåa lampor. Han gör det som en pionjär, en entreprenör och en ledare, vars nästa steg framåt kommer att detaljgranskas och studeras för att antingen försöka avsätta honom från sin tron eller klargöra att han är där för att stanna, om han faktiskt har hungern att fortsätta imponera och föreviga sin plats på den ouppnåeliga toppen.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA