x
Refused: KB, Malmö

Refused, KB, Malmö

Refused: KB, Malmö

Recenserad av Jonas Appelqvist | GAFFA

2012 har varit året då återföreningarna duggat tätt. Ingen återförening har dock dundrat högre än den Refused har bjudit på. Under ett år har bandet turnerat världen runt med en sanslöst stark samling låtar och frälst såväl gamla rävar, som undertecknad, och publik som inte fick chansen att se Umeås stoltheter när det begav sig. Men fan, det här vet ni alla redan. Nu är slutet här, det oundvikliga. De sista spelningarna. På fullsatta klubbar, i Göteborg, Stockholm, Oslo, Umeå och först ut Malmö.

Det har inte alltid varit så. Från att ha varit ett band som plöjde de svenska Europavägarna på nittiotalet i en nära nog fallfärdig van och besökte ställen som exempelvis Kartago i Sölvesborg, Skylten i Linköping, Perrong 23 i Hässleholm och Kungen i Sandviken inför oftast fåhövdade skaror, som visserligen växte efterhand, har Refused nu blivit en koloss. Och det är välförtjänt.

När de kliver upp på Kulturbolagets scen i Malmö går det att ta på den elektriska stämningen och bandet tar kommandot direkt där de öppnar besinningslöst i en halsbrytande The Shape Of Punk To Come. David Sandström, Jon Brännström, Magnus Flagge, Kristofer Steen och Dennis Lyxzén ger allt där och då. Hundra procent. Och publikens gensvar är omedelbart. Det är så obarmhärtigt stenhårt och klubbspelningen är en helt annan upplevelse än den vi fick på årets Way Out West-festival. Det är till och med så att jag, i sammanhanget, har förbiseende med att bandet inte riktigt sätter formen i Liberation Frequency och då är rockrecensent Appelqvist oftast nära att ta fram röda pennan när sådant händer.

Fokus ligger på svanesångsalbumet The Shape Of Punk To Come, vilket i sig känns självklart, men det är när äldre material levereras som gubben i mig tänder till på allvar. När Circle Pit utannonseras är det som att träffa en kär gammal vän, när Everlasting exploderar har jag, och många med mig, ingen röst kvar och när Coup D'etat och Hook, Line And Sinker trycks in är det nära kapitulation. Men det är när Life Support Addiction oväntat tagit sig in i kvällens setlist som jag bestämmer mig för högsta betyg. Det kan inte bli annat. Inte med det här materialet. Inte med det här bandet.

Det blir givetvis extas i huset när bandet, efter att högljutt ha blivit ombedda att gå på scen igen, spricker ut i New Noise – en låt som till stor del tagit bandet till där de är idag – och när de avslutar kvällen med suggestiva och explosiva Tannhäuser / Derivè är det så värdigt.

Tack för allt, Refused.     


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA