x
Yeasayer: Pustervik, Göteborg

Yeasayer, Pustervik, Göteborg

Yeasayer: Pustervik, Göteborg

Recenserad av Daniel Horn | GAFFA

Det ligger som ett barnsligt naivt täcke över Yeasayer, känslan av att ha blivit den nya generationens pojkband. Som om Backstreet Boys och Take That skulle kostat på sig lite mer stil och en betydligt mindre skara skrikande tonåringar. För det är just denna känsla som tyvärr genomsyrar en hel del och slingrar sig fram likt en röd tråd mellan kvällens låtar. Det är synd, för bakom den överproducerade fasaden vågar jag tro att det står ett par grymma musiker med intressanta ideér och ambitioner. 

Sist jag såg bandet var det i en varm tältscen på Arvikafestivalen. Året var 2010 och Odd Blood hade släppts. Jag vet inte om de viktigaste komponenterna då, för en lyckad spelning, var just de faktum att vi var berusade av både sommar, festival och alkohol. Men som helhetsupplevelse var det något av det bästa det konsertåret. Därför blir besvikelsen påtaglig när tisdagskvällen inte bjuder upp till samma fest. Trots förväntansfull publik efter en inställd spelning tidigare i höst så höjs inte taket. Jag önskar så att man klev ut ur trygghetszonen, att man skippade det välpolerade och istället vågade öppna upp sitt material. På riktigt. Låta det smutsiga få kännas smutsigt utan att kamma över det med schyssta roboteffekter. Att man slutar gömma sin potential bakom en Chris Martin-imiterande hållning.

Självklart är inte allt svart eller vitt. Det finns stunder då puppan spricker och ut sprutar livsglädje och funk ackompanjerad av en ruggigt go gitarr. Men det räcker inte för att ro detta i hamn. Kanske är det bara fel tid och fel dag för Yeasayer. Olyckliga omständigheter, ingen tältscen att locka genomblöta festivalbesökare med. I vilket fall som helst är det så jäkla synd. Jag ville ju bara ha lite fest. 

 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA