x
Erja Lyytinen: Forbidden Fruit

Erja Lyytinen
Forbidden Fruit

Erja Lyytinen: Forbidden Fruit

GAFFA

Album / Ruf
Utgivning D. 2013.01.16
Recenserad av
Robert Dramountanis

Erja Lyytinen är skicklig. Både som sångare men framför allt som gitarrist. Hennes renommé som en av Europas främsta kvinnliga bluesgitarrister är väl förtjänt, och kanske en underdrift. På hennes tidigare plattor har en av dessa två talanger fått huvudrollen. På skivan Voracious Love var det raffigt gitarrspel som var det viktiga och sången kom i andra hand, medan den jazzigare It's A Blessing gav hennes röst mer utrymme.

På senaste skivan Forbidden Fruit är det svårt att förstå vad hon vill uppnå rent musikaliskt. Efter att tidigare ha lekt med klassiska genrer som blues, rockabilly och jazz känns detta album som ett steg tillbaka i utvecklingen. Det finns höjdpunkter, som den lekfulla Press My Button, överdrivet släpiga Things About Coming My Way och Death Letter där hon precis som tidigare vandrar mellan genrerna på sitt sätt.

Tyvärr så är de övriga låtarna lite väl trista för att göra det till ett bra album i sin helhet. Låtar som Joyful Misery och At Least We Still Fight saknar energi och den där lekfullheten, och låter lite för korrekta för att vara spännande. Resultatet blir någon sorts radiovänlig, utspädd country-pop som Jill Johnson redan tjatat ur här i Sverige och som aldrig varit särskilt intressant.

Det är nästan som att det är meningen med den här skivan. Ett slags mainstream-sound som ska passa alla och ingen på samma gång, och som på vissa låtar vågar lite mer bara för att hålla kvar den inbitne som fortfarande gillar gamla skolans blues.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA