x
My Bloody Valentine: M B V

My Bloody Valentine
M B V

My Bloody Valentine: M B V

GAFFA

Download / Egenutgiven
Utgivning D. 2013.02.03
Recenserad av
Daniel Horn

21 år efter Loveless släpper My Bloody Valentine bomben: M B V. Men den stora frågan kring uppföljaren till 1991 års klassiker är inte hur bra den är utan om den ens är relevant.

Det hinner hända en hel del under två decennier. Nya generationer för arv vidare och skapar något nytt av det som var. I samma stund svävar ett nostalgiskimmer över dåtidens så kallade banbrytare. Den senare tidens chillwave-rörelse är bara ett exempel på en viril fortsättning av vad My Bloody Valentine la grunden till under slutet av 80-talet.

Så hur väljer då My Bloody Valentine att presentera sig 2013? Jo, genom att inte göra någon stor sak av det. M B V är, utan vidare överanalys, Loveless givna ställföreträdare.

Visst, New You och In Another Way kan − med dess tillputsade produktion − ses som ett nästa steg för Dublins shoegaze-pionjärer. Och Nothing Is skulle kunna vara You Made Me Realize avbytare när det kommer till passande musik för långvariga och hjärnblödningsbildande oljudskaskader. Men i övrigt har tiden stått så gott som stilla i Kevin Shields ljudvärld. Och tur är nog det.

Vid sidan av det typiska My Bloody Valentine-soundet är det svårt att urskilja några utstickare som går att jämföras med Loveless When You Sleep och Come In Alone; å ena sidan kan det bero på att My Bloody Valentine inte längre lika tydligt bygger lager på lager runt skarpa melodislingor, å andra sidan kan det ha att göra med idén om en än mer gedigen helhet. För M B V är just sammansatt med hjälp av konstens alla regler. Inget får göra sig större eller bättre än något annat. Bara spekulationer kan tyckas, men den här envetna strävan efter en rak, tydlig och samtidigt ack så uttrycksfull form kan ligga till grunden för varför M B V tog så lång tid att bli till. Det råder inte längre några tvivel om att Kevin Shields är nutidens svar på 60-talets Brian Wilson.

Med det sagt kan man klargöra att uppföljaren till Loveless är allt annat än en besvikelse. Men Kevin Shields skulle heller aldrig hävt ur sig något halvdant. När man sedan hör inledande She Found Now puttra på med sin skeva noise och när man hör Who Sees You växa till något monumentalt är det enkelt att konstatera att originalet i det här fallet står över nytänkande rebeller, kreativa nostalgivägrare och intressanta genreförgreningar. My Bloody Valentine är tillbaka, utan större överraskningar. Det räcker så.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA