x
Stereophonics: Graffiti On The Train

Stereophonics
Graffiti On The Train

Stereophonics: Graffiti On The Train

GAFFA

Album / Stylus Records
Utgivning D. 2013.03.04
Recenserad av
Mathias Jensen

Det är en fin bild: Stereophonics stående vid sidan om Oasis och Blur när indiepoplugg-VM pågick som bäst på de brittiska öarna, och det är lätt att svälja illusionen om att de klev in på arenan när den största britpopvågen hade lagt sig. Kanske för att klichén om en underdog som ritar upp en egen rälsbana vid sidan om två expresståg är så tilltalande, kanske för att de verkade sympatiska när Liam och Noel gjorde allt för att framstå som as. 

Men inget av det spelar någon roll. Inte nu längre. Sterephonics årgång 2013 är framme vid sin hållplats nu, och den nästan anspråkslösa albumtiteln Graffiti On The Train ror tågreferensen i hamn, och berättar kanske om hela albumets − och gruppens − faktiska själ. Titelspåret försöker ju nämligen inte vara något annat än en enkel, straight-forward popsång, men det beklagliga är att det är en popsång från 1997.

Hur man än försöker omfamna Stereophonics på andra sidan om tiotalet är det svårt att få ihop den summa som meddelar att de har tagit klivit in i samtiden. Lika mycket som man charmas av att lyssna på Kelly Jones röst och försöker sätta in det man hör i nuet, lika svårt är det att förlika sig med hans texter på den här skivan: när han staplar upp olika drycker i Indian Summer för att sen meddela "she can take it or leave it" låter det som något ur en Ronan Keating-låt, och inuti mig spelas en påkostad video upp med korpar som skingras vid molnen och en svårt pressad man på någon klippa som sträcker upp armarna i skyn för att sedan föra dem framför sitt hjärta. Det är ingen bild man vill bära med sig. Och Graffiti On The Train är ingen skiva jag kommer återkomma till när jag trots allt vill injicera brittpop som om det vore 1997. 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA