Hästpojken: En Magisk Tanke

Hästpojken
En Magisk Tanke

Hästpojken: En Magisk Tanke

GAFFA

CD / EMI Music
Utgivning D. 2013.03.11
Recenserad av
Christian Ploog

Det spelar ingen roll om Martin Elisson skriver malplacerade skilsmässolåtar till Melodifestivalen, eller gör nostalgidrypande stråkballader i Hästpojken. Alltid är det starkt, alltid är det rätt. Och tre skivor in i karriären handlar bandets musikaliska gärning inte längre om någon lyckoträff.

Om debuten Caligula för fem år sedan kom som en skitig punkchock i Musiksverige har Hästpojken sedan dess gått mer och mer åt det polerade hållet. Visst sliter och river fortfarande musiken i lyssnaren, men nya alstret En Magisk Tanke har också beretts plats för mjukare tongångar. Runt fylliga stråkarrangemang virar Martin Elisson och Adam Bolméus effektivt sina minnen och betraktelser om ångest och vardagsrealism. Skivans inledning är bland det bästa jag hört i år. Ljudbilden är storslagen och upplyftande, med snirkliga gitarrslingor som lägger sig någonstans mellan Magnus Ekelund & Stålet och Håkan Hellströms skiva För Sent För Edelweiss. Det är – kort sagt – riktigt jävla bra.

Sommarvin, Cruisers och framför allt Olskroken Stomp kan få de mest stela höfter att svänga besinningslöst. Bara förstasingeln Samma Himlar skulle förnöja vilken melodiknarkare som helst. Då spelar det ingen roll att duon stulit sticket från Oasis Rockin' Chair.

En Magisk Tanke är en städad, genuin och bitterljuv sommarflört. Det bästa indieskrammel som går att finna just nu kommer utan tvekan från västkusten. Om skivan bara slutat lika starkt som den började hade det blivit full pott.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA