x
Oyama: Wimp Annexet, by:Larm, Oslo

Oyama, Wimp Annexet, by:Larm, Oslo

Oyama: Wimp Annexet, by:Larm, Oslo

Recenserad av Daniel Horn | GAFFA

Ni kanske minns hur Yuck dök upp och skvätte ur sig noise rock, som om noise rock var en helt ny term. Det skedde någon gång under 2010-2011 och kändes som en befrielse när media och hajpmaskinen i övrigt inte gärna tog i band med gitarrer. I de bästa av stunder påminner isländska Oyama om just Yuck, men när medlemmarna i den Londonbördiga gruppen har som mål att se löjligt ointresserade ut (Coachella-spelningen, någon?) försöker Oyama istället för mycket. Det ska köttas in i riffen, det ska gungas hårt och återkommande. Det handlar om unga, långhåriga kids med trötta stickade tröjor och med en hel del promille i blodet. Det handlar om känslor som måste ut, på något sätt. Allt medan sångerskan och keyboardisten ställer sig lite vid sidan om så fort hon får chansen och iakttar resten av gruppens ihållande rörelser.

Och även om man i mångt och mycket kan uppskatta pigga, sugna och alerta ungdomar − som brinner för sin sak och inget annat − är det lätt att bli mätt. Särskilt när inget är under utveckling. Ju längre spelningen pågår desto mindre folk inne i annexet, vilket säger en hel del. Ibland krävs mer än att återskapa gammal skotittande galenskap. Ibland kan svaret vara Yuck, ett gäng som praktiskt taget skiter i vilket.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA