x
Dinosaur Jr.: Göteborg, Pustervik

Dinosaur Jr., Göteborg, Pustervik

Dinosaur Jr.: Göteborg, Pustervik

Recenserad av Daniel Andersson | GAFFA

Dinosaur Jr. har inte haft några problem med att sälja ut Pustervik. Inte illa för ett indieband som påbörjade sin oljuds-karriär i mitten av 80-talet. Trions självbetitlade debutalbum gavs ut 1985, samma år som Live Aid, vilket får symbolisera orsaken till att J Mascis, Murph och Lou Barlow fortfarande är relevanta; mycket av galan – exempelvis David Bowies och Mick Jaggers duett Dancing In The Street - känns idag daterad och ointressant. Dinosaur Jr. har emellertid aldrig kompromissat eller förändrat sitt uttryck för att anpassa sig till samtiden. Detta betyder inte att bandet saknar utveckling, men vid återföreningen 2007 var det lätt att återkoppla till storhetstiden i brytningen mellan 80- och 90-tal.

Sex år senare har Dinosaur Jr. hunnit med tre nya album och oräkneliga livespelningar; för tre år sedan genomförde de en fantastisk spelning på Tyrolen i Stockholm tillsammans med Built To Spill. Ljudet var klanderfritt och J Mascis monotona knarrsjungande gick att urskilja bland gitarrer och trummande. En svår balansgång.

Konserten på Pustervik saknar dessvärre närvaro av sång, det är mer eller mindre omöjligt att urskilja några röstnyanser. Låtvalen tenderar även att hålla ett likartat tempo, vilket resulterar i en jämntjock tillställning; på skiva känns exempelvis nya singeln Watch The Corners likvärdig med Little Fury Things, men live slår sistnämnda låt knock på förstnämnda. Vill skylla detta på kasst ljud. Kan även tycka att Rude blir alltför flåshurtigt stompig.

Till den positiva biten hör att marshallförstärkarna lyckas kräma ut det bästa ur gitarrerna – det existerar inte många band som förvandlar oljud till musik på ett lika effektfullt sätt. Avslutande Sludgefeast blir ett öronbedövande bokslut, som avrundar en halvsömnig tillställning på bästa sätt. Det gnistrar och sprakar, och J Mascis vaggar runt likt en lo-fi-variant av trollkarlen Saruman. De sista sju minuterna är med andra ord inget annat än magiska.

 

 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA