x
Low: The Invisible Way

Low
The Invisible Way

Low: The Invisible Way

GAFFA

Album / Sub Pop
Utgivning D. 2013.03.19
Recenserad av
Fredrik Franzén

Low är nog det enda band som kan låta frälst och deprimerat på en och samma gång. Det är också deras styrka, eftersom det är fascinerade hur man kan stirra in i evigheten och se så mycket tomhet. Ibland lyckas Alan Sparhawk och Mimi Parker förvandla denna känsla till majestätiska elegier som Words, Violence och (That's How You Sing) Amazing Grace. Andra gånger känns det mest som att de gnäller. Och på sitt tionde album gnäller de tyvärr lite väl ofta.

Men The Invisible Way är såklart inte utan förtjänster. Det här är trots inte vilket band som helst vi pratar om. Det är Low. Wilcos Jeff Tweedy (som sitter i producentstolen) har hjälpt dem att skapa en voluminös men samtidigt intim ljudbild där man hör gitarrkroppar skorra och gomsegel klafsa. Parker sjunger mer än vanligt, vilket är bra. Hon ju har en av pop-världens vackraste röster. Också spelar man ovanligt mycket piano.

Det är på det hela taget svårt att inte bli rörd. Det är ju vackert, såklart. Men som sagt även lite gnälligt.

 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA