x
The Strokes: Comedown Machine

The Strokes
Comedown Machine

The Strokes: Comedown Machine

GAFFA

Album / Sony
Utgivning D. 2013.03.25
Recenserad av
Hans Larson

I augusti fyller Strokes frontman Julian Casablancas 35 år. Vid det stadiet brukar många män kompensera för sitt åldrande genom att springa maraton, köpa en sportbil eller blondera håret. Men inte Casablancas. Han exponerar istället sin allt vanligare falsettröst.

Medan The Strokes förra album Angles i vissa stunder flörtade med bandets egen debut Is This It, är Comedown Machine något helt annat, där amerikanerna istället har insett att det går att åldras med stil.

Under de ganska exakt två år som har gått sedan Angles har Strokes vågat experimentera mer, fast inte alls på samma sätt som på 2006 års hårdrocksinriktade miniflopp First Impressions Of Earth. De plottriga, upprepande gitarrerna finns förstås i viss mån kvar, men i övrigt har The Strokes plockat bort sina stötigaste rytmer och tagit in fler mjuka synthar.

I likhet med Angles är Comedown Machine en något spretig produkt, som en ömsom positiv, ömsom negativ frukt av att hela bandet numera bidrar till låtskrivandet. Här ryms garagerocksdängan 50/50, snyggt funkiga Welcome To Japan och den stillsamma Chances. Mest uppseendeväckande är dock One Way Trigger, som med en Take On Me-synthslinga och Casablancas fjäderlätta röst blir ungefär lika löjlig som bra. The Strokes femte album är inte på något sätt en nutida klassiker eller en kavalkad av hits, men väl en renässans i bandets historia och en platta som med stigande antal lyssningar växer mer än samtliga föregångare har gjort. En snygg 35-årskris.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA