x
Justin Timberlake: The 20/20 Experience

Justin Timberlake
The 20/20 Experience

Justin Timberlake: The 20/20 Experience

GAFFA

Vinyl + download / Sony/RCA
Utgivning D. 2013.03.19
Recenserad av
Özgür Kurtoğlu

En tanke om tid och musik; 2373 dagar är 6 år och 6 månader. 56952 timmar är 3,417,120 minuter, är 205,027,200 sekunder. Det är lång tid oavsett sammanhang, och desto längre för skeenden som lever sina liv inom musikvärlden. Tid passerar i den enda fart vi är bekanta med, än snabbare när den sätts i sammanhang som handlar om musik, aktualitet, nyhetsvärde. Saker, som smak och åsikter, personlighetsdrag och framför allt musik, förändras. The 20/20 Experience låter inte som FutureSex/LoveSounds.

När nya album, nya låtar, ny musik döms efter dess eventuella hitpotential eller gentemot tidigare verk är det oftast så att bedömningarna görs utan vidare eftertanke. Ingen vidare tanke läggs kring huruvida artisten i fråga varit ute efter att skriva efter en utomstående mall för vad en hit egentligen är, eller kring om kontinuitet med de gamla låtarna ens önskas. För det Timbaland och Timberlake försökt göra här, lyckats göra här, är att servera någonting svårsmält i ett musikklimat där den påstådda målgruppen knappt förstår vad svårsmält innebär, som aldrig smakat någonting annat än tuggummipop; de har medvetet gått efter att göra The 20/20 Experience till en lyxmåltid som de säkerligen varken vet eller bryr sig om hur den tandlösa delen av kritikermassan kommer att försöka ta sig an och svälja det. Inte för att musiken är progressiv i sig (den är snarare mer stiligt bakåtblickande än något annat) eller svår heller i den traditionella definitionen av termen (det mesta är byggt på gamla soulrörelser och beprövade popteman), men för att de valt att göra ett dokument som ska stå emot tidens vindar över popens annars höga krav efter omedelbar tillfredsställelse, oavsett konsekvens.

När han nu äntligen känner sig redo att återvända presenterar han, såklart, det mest o-ortodoxa av de albumsläpp som kategoriseras som monstruöst stora för popmusiken sedan, i princip, det senaste Justin Timberlake-albumet. Ett verk som är för att kategoriseras som vanlig pop alldeles för stort och svårt, för komplicerat och långt, för intrikat och genomtänkt och sammanhängande. Och det är just dessa kvalitéer som gör en av de senaste årens allra största pop-återkomster till fängslande, utmanande och vågad. Justin Timberlake har undvikit att försöka modernisera något aktuellt som utförs halvdant av andra, utan istället grävt bakåt i tiden för att plocka fram ljud och avtryck som faller honom i smaken just nu. Han har kollat på de album som formade honom som ung innan pojkbandet kom i vägen, musik som 30-40 år senare fortfarande känns originell och nyskapande, och framför allt värmande. Han har gjort ett album i tidlöshetens namn i en tid där singeln är det tyngsta mediet för att han också vill ha ett fullt album med en fullskalig musikalisk berättelse att visa upp. Och att säga att han har lyckats med sin vision vore en underdrift. 

The 20/20 Experience har Justin Timberlake kul igen. Han låter som någon med lycka i sitt arbete igen, en lycka i att ha musik som sitt arbete igen, som om han verkligen har saknat att stå på scen, vare sig det är hos NBC i New York City eller hans egna MySpace Secret Show på SXSW. Han låter, egentligen och helt enkelt, väldigt lycklig med sitt liv just nu. Och han har tillsammans med sin långtida musikaliska partner Timbaland valt groove över glitter, soul över socker, helhetskänsla över hitpotential för att skapa ett verk som de känner sig helt och fullt redo att stå bakom, musik som de anser representerar exakt vad de tycker om och vad de vill göra tillsammans, som gör dem glada. 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA