x
Meridian Brothers: Clandestino, Stora Teatern, Göteborg

Meridian Brothers, Clandestino, Stora Teatern, Göteborg

Meridian Brothers: Clandestino, Stora Teatern, Göteborg

Recenserad av Magnus Sjöberg | GAFFA

Det är en märkligt upplyftande upplevelse att se och höra Meridian Brothers från Colombia. Sångaren Eblis Alvarez med axlarna uppe vid hakan, smal och stel levererar ljusa, obskyra och aparta gitarrtoner till den övriga sättningens synthar, sax och rytmer. Hans sång som genom effekter växlar mellan heliumandandes ljus och mässande, nästan diktatoriskt mörk och demagogisk.

Det är på samma gång fullständigt ljuvligt som väldigt skruvat och kaotiskt. Ibland nästan svårt att ta till sig, samtidigt som ofta salsarytmerna finns där i grunden och gör det svårt att stå still. Det är som att se ett latinamerikanskt, psykedeliskt, Devo som försöker dekonstruera salsa och boogaloo, låta som ett B-filmssoundtrack eller en tonsatt ultravåldsscen av Quentin Tarantino. Allt det som på skiva kan låta lite platt och leksaksmusikartat blir organiskt och levande, det är som att man sugs in i en parallell värld. En värld som man inte riktigt vet om den är på låtsas eller på riktigt. Precis som man undrar om bandets musik.

När de sedan avslutar allt med sin nästan oigenkänneliga och bisarra version av Jimi Hendrix Purple Haze och den 50-tals-sci-fi-filmsdoftande Guaracha U.F.O. glömmer man alla invändningar. De sista 20 minuterna är magiska. Fantastiska. Så att man nästan önskar att de kunde köra hela setet igen, på stående fot.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA