x
Daft Punk: Random Access Memories

Daft Punk
Random Access Memories

Daft Punk: Random Access Memories

GAFFA

Album / Columbia
Utgivning D. 2013.05.17
Recenserad av
Mats Almegård

Allt har sagts, allt har tyckts. Och ändå inte. Daft Punks fjärde studioskiva (om man bortser från soundtracket till Tron) har så många aspekter, infallsvinklar och tolkningsmöjligheter att bara det ger den genvägen till de högsta betygen. Det är en guldgruva av referenser, genreblinkningar och subtila hyllningar.

Med en utomordentligt utdragen och smart lanseringskampanj byggdes förväntningarna upp rejält. Och som de infrias! Random Access Memories är inte helt utan fläckar (en låt som The Game Of Love är onödigt seg, samarbetet med Panda Bear i Doin' It Right går lite på tomgång), men det är en skiva som ändå är så oväntat bra, så totalt hämningslöst och megalomant utformad att det inte kan bli annat än höga betyg. När synthbasen kickar in efter Giorgio Moroders kommentar "Everybody calls me Giorgio" i Giorgio By Moroder, eller när Julian Casablancas sjunger refrängen i Instant Crush, eller när vocoderna pumpar i Get Lucky … Det är omöjligt att ta upp alla ställen där det glimrar av ren genialitet.

Vill man vara kritisk, kan man undra varför det är så gubbigt i gästlistan: Moroder, Nile Rodgers och andra är givetvis gudabenådade musiker och funkar alldeles utmärkt. Att Daft Punk gör samarbeten med dem är självklart – och leder som en spikrak linje från Homework-skivans Teachers. Men varför inte en enda kvinnlig producent, musiker eller discodiva? Svårt att inse varför robotarna bara valt män som samarbetspartner.

Men trots någon småseg låt här och var och avsaknaden av genusmanualer i robothjälmarna är detta en genomgående grym skiva som handlar om kärleken till musiken. Det räcker så fantastiskt långt.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA