x
El Perro del Mar: Stora Scen 1, Knarrholmen

El Perro del Mar, Stora Scen 1, Knarrholmen

El Perro del Mar: Stora Scen 1, Knarrholmen

Recenserad av Jonathan Bengtsson | GAFFA

El Perro Del Mar, eller Sarah Assbring, har ett rent fantastiskt album i ryggen, Pale Fire.

Och kvinnan förefaller även vara en fullständigt logisk artist för Knarrholmen att boka − hon har varenda attribut som krävs. Konstnärlig integritet, intelligens, mod, grace. Hon smälter så enkelt in i formatet och konceptet som festivalen i sig vill förmedla. Det är musik främst för en vuxen, men alltjämt ung, privilegierad medelklass, hur du än vänder och vrider på saker och ting. 

Så, när förutsättningarna nu framstår som lovande, vad landar resultatet i? En lätt besvikelse, förvånansvärt nog.  

Helt i vitt, armerad med en alldeles för sval framtoning, framför Assbring sina på skiva fantastiska spår över allt i från luftig Lykke Li-pop till lågmäld dub och acidhouse − en ljudbild som verkligen sitter och röker cigarr i de musikaliska finrummen igen, efter att under större delen av 00-talet refuserats kallhamrat av stränginstrumentens anfäktare. Och det bränner aldrig riktigt till. Det etsar sig inte fast. Endast vid If I Was A Boy knyter jag näven, häver ölen och älskar livet.

Möjligtvis ligger problematiken i den så tydliga distans som existerar mellan artist och publik. Kontakten uteblir. Den magnetism och mysticism som senaste skivan formligen dryper av, den sätter inte skärgården i svajning ikväll. Det sätts inte så mycket svajning över huvud taget.

Sarah Assbring är aldrig dålig, verkligen inte. Hon har bara snubblat in ett olyckligt, ogynnsamt format för sin musik − och verkar även göra misstaget att inse just detta lite för tidigt in i konserten.

Men vi människor lär oss, som bekant, vanligtvis av våra misstag. 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA