x
Whitesnake: Gröna Lund, Stockholm

Whitesnake, Gröna Lund, Stockholm

Whitesnake: Gröna Lund, Stockholm

Recenserad av Daniel Hånberg Alonso | GAFFA

Solen står högt på himlen och Gröna Lund är knökfullt med människor som är där för att se gubbrockbandet Whitesnake uppträda. Folkhavet framför scenen är inte att leka med så när britten David Coverdale börjar sjunga så lyckas han få med publiken på en sing-a-long redan i första låten.

Coverdale startade Whitesnake efter att ha lämnat Deep Purple för 35 år sedan vilket han påminner oss om ett flertal gånger under konserten. För att vara över 60 bast så är det en otroligt välbevarad rockare som står på scenen. Framför allt rösten är lika skrikig och gnällrockig som om inte en dag passerat sedan 1987.

Gubbrockarna är inte de som bryter stilkutymen – håret är långt, bringorna framme och Coverdale svänger med stativet i luften och använder den som penisförlängare när han spatserar över scenen med uppknäppt vit skjorta med navellång urringning. Halvvägs in i konserten lämnas gitarristerna Doug Aldrich och Reb Beach ensamma som kör igång varsitt intensivt gitarrsolo vilket leder in i Steal Your Heart Away. För att avrunda får även Tommy Aldrige ett sju minuter långt trumsolo som slutar i att han stående står och bankar med bara händer. Mer rock kan det inte bli.

Whitesnake är en av de rockgrupper som fått ett uppsving efter succén med musikalen Rock Of Ages där hitten Here I Go Again medverkar. Gruppens största hit ger också störst respons på publiken. Leende lutar Coverdale fram mikrofonen mot de uppsträckta armarna och låter de tusentals rösterna ta över låten för en stund. På VIP-balkongen står Jonas Åkerlund och Andreas Carlsson och rockar loss med lufttrummor och luftgitarr. "My nipples is so hard!" skriker Coverdale ut och cementerar därmed att Grönan frivilligt eller ofrivilligt blivit rockifierad för en kväll.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA