x
Sameblod: Jazzhuset, Göteborg

Sameblod, Jazzhuset, Göteborg

Sameblod: Jazzhuset, Göteborg

Recenserad av Jonathan Bengtsson | GAFFA

Det är en god ansats. Sameblod, som för kvällen har expanderat sin duo till en kvartett, tar på intet vis något för givet när de beträder Jazzhusets lilla, mörka scen i en lokal som för tankarna till titeln Anteckningar Från Källarhålet. Den sprittande, småskaliga orkestern, som i ryggen har ett smått fantastiskt album och nu officiellt frisätter en färsk EP, tycker om det här. Det syns. Mitt i allt skimrande discoblink, alla mörktonade färger, står de fyra huvudrollsinnehavarna. Som tagna ur en reklampelare för skivbolaget Sincerely Yours. Lätta på fötterna. Det skojas, det dansas, det rycks på huvuden, det förklaras uttal av bandnamn, det studsas. 

Och just detta upprymda studs får ikväll verka likt ett fundament även i Sameblods musik. Samma studs som står att finna hos Vampire Weekend, MGMT, Egyptian Hiphop. Samma studs som Paul Simon via Graceland annekterade från svarta musiker i Sydafrika, och som sedermera har kommit att bli allmängods för var vit, indiekille med klaviatur och gitarr. 

Bandet sträcker alltså ut en hand till det analoga. Ljudlandskapen är köttigare, poppigare än på skiva – ett kliv ifrån ifrån det atmosfäriska, ambienta. Detta byte av skepnad har sina förtjänster och förluster. Främst förluster, tyvärr.

Sameblods musik framstår helt enkelt inte som lika intressant i denna skrud. Det vill sig inte riktigt. Vokalisten Mikael Mattison (som för övrigt lite, lite minner om en ung indiefierad Tobias Funke ifrån AD) förmår inte riktigt inkorporera sin röst i den pumpande, basdrivna musiken, det låter påfallande mjäkigt. Ibland tycks även glädjen som manifesteras från scen glida över i det närmast parodiska – det blir svårt att ta kvartetten på allvar.

Och trots att bandet desperat försöker dölja ofullkomligheterna med ett intagande sceneri och snygga synthmattor, trots att UR Road och Norwegian Summer hade gjort självaste Eric Berglund stolt, så kantrar saker och ting. Tyvärr.

Swoon, den nya EP:n, är hur du än vänder och vrider på det, mycket bra. Något som olyckligtvis inte framkommer i detta sammanhang. Synd. 

Helhetsintrycket – en besvikelse. 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA