x
Kiss: Sweden Rock

Kiss, Sweden Rock

Kiss: Sweden Rock

Recenserad av Erik Hellström | GAFFA

De har länge tagit världen med storm och varit en attraktion att uppmärksamma. Med sina live-framträdanden som erbjuder alltifrån pyroteknik till linbanor är förväntningarna alltid höga på deras uppträdanden. Men bandet som en gång regerade världen och blev kallade satanister på grund av sitt smink likaså giganter tack vare sin musik är idag endast ett distanserat minne. 

Kiss erbjuder en påkostad show utan dess like, men en show fylld av kompromisser på den musikaliska biten. Frontfiguren Paul Stanley var för endast ett par år sedan tvungen att operera stämbanden. Och efter det har hans förmåga aldrig varit densamma, vilket den inte heller är på Sweden Rock och något som han även fick kritik för på Friends Arena. Nästintill hela konserten sjungs av de övriga medlemmarna och främst Gene medan Paul står vid sidan om och vickar på rumpan mot publiken samtidigt som han blickar mot scenens bakdel. Han lyckas ett fåtal gånger att ställa sig framför micken men då följer total besvikelse.

Den kolossala scen-showen som ryktas ha kostat kring 40 miljoner att skapa bringar endast fram frågan ifall en så pass dyr turné är värd att utföra, då de själva är medvetna om sina problem och svackor. Och ikväll är Paul långt ifrån närvarande vilket får Kiss att falla mot marken. Publikfestslåtar såsom Detroit Rock City och Rock And Roll All Night förblir platta och bleka och lyfter endast en del av publikens händer. Det är en besvikelse att Pauls stämma ska vara orsaken till en illa utförd konsert ,då de övriga medlemmarna fortfarande ger 110 procent. Men ikväll var det just det som gjorde att Kiss framträdande försvinner bort i historien för att aldrig åter plockas fram. 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA